Patienterna som Tobias Wörner följt i sitt avhandlingsarbete har alla fått titthålskirurgi för att få bukt med FAI-syndrom, eller inklämningssyndrom i höftleden, så kallat femoroacetabular impingement. Behandlingsmetoden med titthålskirurgi ökade dramatiskt mellan åren 2006-2014 och resultatet av den ansågs vara att nästan alla patienter återgår i fysisk aktivitet efteråt.

– Jag blev förvånad över att min kliniska vardag såg annorlunda ut än det som har publicerats tidigare. Man trodde att 90 procent av patienterna kommer att återgå till den fysiska aktivitet och nivå de hade före operationen men så var det ju inte för den patientgruppen. Fynden reproducerades sedan i en grupp i Danmark tre-fyra månader efter att vi publicerade med exakt samma siffror, säger Tobias Wörner som nyligen disputerat inom ämnet fysioterapi vid Institutionen för hälsovetenskaper, Lunds universitet.

Det visade sig finnas stora skillnader i vad man menar med återgång till idrott.

– I litteraturen står att nio av tio återgår till idrott och det stämmer att de återgår till någon form. Men då hade man inte tagit hänsyn till om det var samma idrott som förut, och inte heller om man kom upp i samma prestationsnivå som förut.

Tobias Wörners forskning visade i stället att endast en av fem patienter återgår till samma idrott på samma nivå som förut. Nio av tio återgick till någon form av idrott och hälften till samma idrott som förut men på en lägre nivå.

När man jämförde patientgruppens fysiska förmåga vid tidpunkten då de förväntades återgå till idrott med en kontrollgrupp var skillnaderna inte stora.

– Vi testade höftrörlighet och styrka och lät dem hoppa och springa, och de fick även självskatta i en enkät hur de mådde. Patienterna angav att de mådde betydligt sämre än de som var friska men när vi jämförde de fysiska resultaten såg vi inte det de berättade. Diskrepansen stämmer inte så det är möjligt att det finns någonting psykologiskt som inte riktigt lirar, men det krävs fler studier på det.

Därför utförde man också en psykometrisk studie där man undersökte patienternas psykologiska beredskap att återgå i idrott. Man modifierade ett instrument skapat för knäpatienter, och det visade sig även vara lämpligt för höftpatienter då psykologisk beredskap verkar vara betydelsefull för patientgruppen.

– Det mest kliniskt användbara är att våra förväntningar på återgång till idrott varit för optimistiska. Det kan låta som ett nedslående resultat, men vårt jobb är att säga att så här ser det ut i realiteten för att minska risken för missnöjda patienter, avslutar Tobias Wörner.