Läkarnas bildgranskningsrum kl 09.00
Det är torsdag förmiddag på avdelningen för Klinisk fysiologi och nuklearmedicin vid Skånes universitetssjukhus. Elin Trägårdh sitter i läkarnas speciella datorrum och granskar medicinska bilder från patienter med prostatacancer. Hon har tidigare på morgonen haft internutbildning i hur man hanterar hotfulla situationer inom vården, även om incidenter av detta slag är väldigt ovanliga på hennes avdelning:
 
–  Jag arbetar framför allt med PET-undersökningar. Till oss kommer främst patienter med cancer för att genomgå PET-undersökning, kombinerad med datortomografi. Det är numera en av de vanligaste nuklearmedicinska undersökningarna och den görs för att diagnostisera olika tumörsjukdomar, utvärdera behandlingseffekt och för att upptäcka återfall, förklarar Elin Trägårdh.
 
På skärmen har nu bilder från Lars 62 år dykt upp. Han har tidigare opererats för prostatacancer och Elin Trägårdh studerar noggrant hans bilder för att upptäcka eventuella metastaser. Hon pekar på några misstänkta röda små fläckar:

–  Innan undersökningen får patienten en spruta med radioaktiva molekyler som tas upp av tumörcellerna. Det är den aktivitet som visar sig som rött i några av bäckenets körtlar.


Kameramanöverrummet kl 10.00
Plötsligt ringer röntgensköterskan Tove Lindström från kameramanöverrummet och behöver specialisthjälp för att tolka en bild. Inne i PET-kameran ligger en man med magcancer som inte varit helt stilla under undersökningen. Kan bilderna användas ändå? Elin Trägårdh granskar ingående skärmen och ger sedan beskedet att de fungerar och alltså inte behöver tas om.  
Kontoret kl 11.00
Dags för handledning via teams, med en student som gör sitt examensarbete på biomedicinprogrammet. Frågorna är många och Elin bemöter lugnt och metodiskt studentens olika funderingar.
 

–  Jag gillar mötet med studenterna och att undervisa. Dessutom är ju en professur en lärartjänst, så ett visst mått av undervisning tycker jag att man ska ha. Förutom att jag också undervisar på läkarutbildningen, har jag även flera deltidsdoktorander.


Kontoret kl 12.30

Efter lunch har Elin forskningstid. Men först byter hon om från sjukhuskläderna till privata. Hon har flera forskningssamarbeten på gång, men det största projektet är nog hur man ska kunna använda AI för att bättre tolka PET-bilder, eftersom det kan ta timmar för läkaren att tyda resultaten för en enda patient. Tillsammans med ingenjörer och urologer vill Elin Trägårdh hitta nya sätt att få ut mer och snabbare information från bilderna, från bland annat prostatacancerpatienter. Med hjälp av maskininlärning kan man då mer effektivt mäta hur mycket tumörer som finns kvar i kroppen, eller bedöma effekten av en behandling. 

–  Den bildteknik vi använder i Skåne är så pass ny att vi egentligen inte vet hur vi ultimat ska behandla de här patienterna, eftersom sjukdomsfall tidigare upptäcktes med äldre bildtekniker. Nu har vi fått känsligare metoder som ger mer information, men vi måste också utveckla verktyg för att tolka all ny data.
 

På väg från CRC kl 14.20
Sedan årsskiftet är Elin Trägårdh också biträdande HMS-prefekt vid Institutionen för translationell medicin som ligger på CRC – tvärs över gatan från Elins kontor.
 
–  För mig som länge varit förankrad i sjukvården, är det spännande att få en djupare inblick i universitetets organisation och som anställd kunna påverka min arbetsplats. Det är kul att vara med i många olika sammanhang och få möjlighet att lära sig nya saker.


Fikarummet kl 14.30

Kaffe!
 
Sjukhuskulverten kl 15.30
Det är dags för eftermiddagens behandlingskonferens där olika specialistkompetenser träffas och diskuterar sina patienter. På dagens agenda finns tio patientfall med prostatacancer och fallet med Lars 62 år, är det första som kommer upp. Elin får lämna sitt utlåtande om hans PET-bilder och tillsammans med övriga prover, fattas beslut om fortsatt behandling. Det verkar som Lars trots allt har en god prognos.c

–  Genom de här konferenserna känns det som om jag är del i något större, samtidigt som jag gör nytta för den enskilda patienten. Forskningen bidrar till att de patienter som drabbas om några år får ett bättre omhändertagande och undervisningen är en investering i framtidens vårdpersonal. Alla delarna är lika viktiga för mig.
 

Text och bild: Åsa Hansdotter