Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

”Alla kan göra något”

Plötsligt var det som att pusselbitarna föll på plats. När Viveca Jeppsson fick höra talas om lundaforskarna som forskade om hjärntumörer, insåg hon att detta skulle hon donera till.

Viveca Jeppsson
Folk borde donera mer, oavsett om man har lite eller mycket att donera. Vad hade jag haft för glädje av att spara alla dessa pengar? Det finns så mycket saker i världen som gör att det går åt fel håll. Men på det här sättet kan man göra lite rätt, säger Viveca Jeppsson. Foto: Håkan Röjder

Det skulle gå att göra film av Viveca Jeppssons liv. Från det att hon som ung arbetade på ambassaden i Teheran mitt under pågående krig, till dess att hon fick tjänst på ambassaden i kubanska Havanna, dit hon anlände samma dag som Olof Palme mördades. Och hur hon därefter etablerade en framgångsrik affärsverksamhet med försäljning av svenskt glas i Costa Rica, landet hon knappt hört talas om innan hon flyttade dit. Då var Costa Rica inte lika utvecklat som idag, men det var inte svårt för Viveca att trivas.

– Det påstås att människorna i Costa Rica är världens lyckligaste. Det är nog för att de inte bryr sig lika mycket om detaljer som vi har en tendens att göra. Men samtidigt älskar jag den svenska punktligheten, den kan jag sakna när jag är där, säger Viveca Jeppsson, när vi träffas i Ystad.


"Det finns så mycket saker i världen som går åt fel håll. Men på det här sättet kan man göra lite rätt."


Den här dagen är Viveca Jeppsson extra upprymd. Hon har precis träffat forskarna vid Lunds universitet och fått en rapport om forskningsprojekten hon stödjer ekonomiskt. Det handlar om forskning på hjärncancer.

– Ju äldre man blir, desto fler i ens närhet drabbas av cancer. Även om det finns många otäcka cancerdiagnoser känner jag extra mycket för forskningen på
hjärncancer, berättar Viveca Jeppsson.

Och så var det Esteban, en av Vivecas vänner i Costa Rica, som plötsligt en dag föll ihop på golfbanan.

– Det visade sig vara en hjärntumör som läkarna inte kunde göra så mycket åt, den satt fel. Det tog ett och ett halvt år innan han gick bort. Han var 24 år, säger
hon.

Estebans liv gick inte att rädda, men Viveca Jeppsson hoppas att andra personer ska bli hjälpta i framtiden, tack vare den forskning som Mattias Belting och Johan Bengzon vid Lunds universitet bedriver.

– De är dedikerade och så oerhört duktiga. Det finns mycket att ge pengar till, men för mig var detta helt rätt. Jag tror att det är viktigt att man hittar något som ligger en varmt om hjärtat, säger Viveca Jeppsson. Det är inte varje dag du möter en person som talar så entusiastiskt om ett forskarmöte. Men det går inte att ta miste på den passion och stolthet som Viveca Jeppsson känner efter att nyss ha fått rapporter om vad forskarna kommit fram till.

– Biologi var inte mitt starkaste ämne i skolan, men jag har lärt mig oerhört mycket. Det är så intressant att träffa dem, höra dem berätta och befinna sig i deras värld ett tag. Jag vill vara kvar så länge som möjligt i den bubblan, man blir som helt absorberad av vad de gör.

Hon berättar att en av forskarna, Mattias Belting, bjudits in att medverka i en konferens som Nobelstiftelsen anordnar om forskningsområdet och att forskargruppen får sina fynd publicerade i vetenskapliga tidskrifter. ”Som ett hole-in-one, så känns det när de lyckas”, säger hon.

Att hon skulle donera till medicinsk forskning var inte en självklarhet.

– Det är ju inte så att man sitter hemma och funderar över vad man ska göra med pengarna, men så här kan jag se till att bidra med något som kan hjälpa andra, säger Viveca Jeppsson. Hon berättar att minst en av tre svenskar kommer att få diagnosen cancer.

– Jag hoppas att jag är en av dem som slipper. Men jag känner mig tacksam att kunna vara med och ge till forskare som gör allt de kan för att förbättra kunskapen och vården för de som drabbas av hjärntumörer, säger Viveca Jeppsson.

För Viveca Jeppsson har återkopplingen från forskarna varit betydelsefull. Flera gånger har hon beslutat att ge ytterligare gåvor, exakt hur mycket tycker hon är onödigt att tala om.


"Jag är tacksam över att kunna vara med och ge till forskare som gör allt de kan för att förbättra kunskapen och vården för de som drabbas av hjärntumörer."


– Alla kan göra något. Folk borde donera mer, oavsett om man har lite eller mycket att donera. Vad hade jag haft för glädje av att spara alla dessa pengar? Det finns så mycket saker i världen som gör att det går åt fel håll. Men på det här sättet kan man göra lite rätt, säger Viveca Jeppsson.

Text: Tove Smeds

Sidansvarig: