Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Dansk cancerforskare får Fernströms Nordiska Pris 1999

Den danske cancerforskaren Keld Danø får Eric K Fernströms Nordiska Pris 1999. Keld Danø är professor i tumörbiologi vid Köpenhamns universitet och chef för Finsenlaboratoriet vid Rigshospitalet. Verksamheten vid Finsenlaboratoriet ägnas helt åt cancerforskning. Fernströmpriset är på 500.000 kronor och Danø tilldelas det för ”sina grundläggande studier av proteinspjälkningens betydelse för tumörtillväxt”.

Den forskning som Keld Danø och hans medarbetare bedriver kan komma att resultera i helt nya metoder att förhindra cancerceller från att sprida sig och ge upphov till metastaser, det vill säga dottertumörer på andra ställen i kroppen.

Keld Danø är 62 år gammal, född i Köpenhamn där han också utbildade sig till läkare. Han började arbeta inom cancervård redan som nyutexaminerad läkare 1966.
- Men jag blev tidigt intresserad av forskning och det uppmuntrades av mina chefer. Jag fick inreda ett laboratorium i källaren på kliniken. Det var en utmaning att försöka visa hur cancerceller kunde bli resistenta mot medel som vi använde inom kemoterapin. I mitt avhandlingsarbete fann jag att cancerceller som var resistenta hade en inbyggd pump som omedelbart transporterade ut det celldödande medlet igen, berättar han.

Varför sprider cancercellerna sig?

Efter sin disputation i början på 1970-talet har Keld Danø helt ägnat sig åt experimentell cancerforskning.
- Det stora problemet vid cancer är att cancerceller sprider sig i kroppen. Jag skiftade forskningsområde och inriktade mig på att försöka förstå varför cancercellerna sprider sig och vilka mekanismer de använder. Utan den grundläggande kunskapen är det inte möjligt att utveckla läkemedel som stoppar cancercellerna utan att skada friska celler, säger han.

Keld Danø och hans medarbetare på laboratoriet har haft en teori att cancerceller sprider sig genom att de utnyttjar ett av kroppens egna system för att reparera skadade vävnader, till exempel sårläkning. Systemet innebär att det bildas enzymer, proteaser, som kan bryta ned proteiner. När blodplättar och fibrin (ett trådliknande protein som bildas vid koagulering) klumpar ihop sig till en blodpropp som täpper till ett kärl så bildas ett sådant enzym, en plasminogenaktivator, för att lösa upp blodproppen. Det systemet är numera väl kartlagt och principen används för ett läkemedel vid akut hjärtinfarkt.

Enzymet reparerar vävnad

- Vi utgick från att plasminogenaktivatorn var verksam även vid cancer och beslöt att kartlägga enzymet och dess aktivitet. Det tog oss flera år att karakterisera det och då fann vi att det inte var ett utan två enzym. Dels det som finns i blodkärlen, tPA och dels ett som vi påvisade i cancerceller och som fick namnet uPA, berättar Keld Danø.
Forskargruppen koncentrerade sig på uPA och har beskrivit både enzymet, dess hämmare och hur det tar sig in i cellerna via en mottagare, uPA-receptorn, på cellytorna.

Normalt fungerar uPA-systemet under reparationen av skadad vävnad, till exempel ett sår. Hudceller bildar enzymet när de växer in och täcker såret med ny vävnad. När en kvinna slutar amma förändras vävnaden i bröstet och det sker med hjälp av uPA-systemet. Normalt finns det en välavvägd balans i systemet - när vävnaden är reparerad eller ombyggd så bildas inte mer enzym..

Men systemet kan gå ur kontroll, till exempel beroende på att hämningen av enzymproduktionen inte fungerar längre. Cellerna omvandlas till cancerceller och invaderar vävnad med hjälp av enzymet som fortsätter att bryta sönder proteiner. Inte nog med det - cancercellerna har också förmåga att rekrytera friska celler att arbeta för sig . De friska cellerna bildar också uPA och andra proteaser och hjälper på så sätt cancern att sprida sig.

Fynd stödde teorin

Keld Danø hade till en början svårt att övertyga anslagsgivare att plasminogenaktivatorn var intressant för cancerforskning
- När vi lyckades framställa antikroppar mot uPA och kunde visa att enzymet finns i stor mängd hos cancerceller fick vi stöd för vår teori.
För några år sedan lyckades en annan medlem i forskargruppen visa att cancer spreds mycket långsammare hos möss som saknade genen för plasmin, det vill säga råvaran för enzymet.
- Men till sist fick också de mössen metastaser. Det visar att det finns flera grupper av enzymer som verkat på likartat sätt och medverkar i cancercellernas spridning. Det räcker alltså inte att slå ut aktiviteten hos ett enzym för att hejda cancerns spridning, förklarar Keld Danø.
- Idag känner vi till flera enzymsystem som bryter ned proteiner och inom läkemedelsindustrin försöker man utveckla kombinationer av läkemedel som kan angripa på bred front.
- Vi tror det lönar sig bäst att hindra enzymet från att binda sig till receptorn på cellytan. Det är mest selektivt och ger minst biverkningar. Det finns flera substanser som kan blockera bindningen och det gäller att hitta den som är mest effektiv.

Hög enzymhalt - dålig prognos

Keld Danø tror att om 10-15 år kommer de alla flesta cancerfall att kunna botas. Någon undermedicin är inte tänkbar - därtill är cancer en alltför komplicerad sjukdom. Och biverkningar kommer man aldrig ifrån. Men när man väl har kartlagt cancercellernas alla raffinerade mekanismer för att sprida sig går det att täppa till spridningsvägarna.
Forskningen om uPA-systemet kan redan nu användas som prognosinstrument vid cancer. Ju högre halt av uPA-receptor i blodet desto sämre prognos. Keld Danøs forskargrupp har i samarbete med cancerläkare på Hvidovre sjukhuset i Danmark sett på prover från ca 600 patienter som opererats för coloncancer och funnit ett tydligt samband. Sådana data kan bli viktiga för att avgöra vilka patienter som bör behandlas med cytostatika efter operationen.

- Man måste vara både envis och uthållig i den här branschen. Och det är viktigt att inte splittra sig utan att koncentrera resurserna på ett område, påpekar Keld Danø. Vi är nu 20 forskare på Finsenlaboratoriet och framgångarna är resultat av ett team-work.

Prisutdelningen sker traditionellt i anslutning till Forskningens Dag, onsdagen den 3 nov i Lund, som arrangeras av medicinska fakulteten, Lunds universitet.
Fernströmstiftelsen bildades 1978 och priset har delats ut årligen sedan 1979. Tidigare har tre danska forskare tilldelats priset: Mogens Schou 1979, Jens Skou 1985 (han fick också Nobelpriset i kemi 1997) och Christian Crone 1986.

Text: Solveig Ståhl
Fotograf: Kennet Ruona

Professor Keld Danø

 

Porträtt Keld Danø. Foto.
Professor Keld Danø