Rapporten omfattar hundra sidor och har utarbetats av en expertgrupp av framstående forskare som följt den vetenskapliga litteraturen inom respektive kunskapsområden sedan hösten 2020. Den är indelad i elva kapitel som på ett enkelt sätt beskriver kunskapsläget inom allt från smittskyddsarbete till behandling, vacciner och nya läkemedel.
Ökat stöd för munskydd
Enligt rapporten har man exempelvis överskattat virusets spridning via händerna. Senare studier har visat att smitta snarare sker via små droppar som blir kvar i luften.
– Det vetenskapliga stödet för att använda munskydd var från början svagt, men det har successivt kommit studier som ger en tydlig bild av att munskydd framför allt minskar risken att sprida smitta. Det ger även ett visst skydd mot att själv bli smittad, säger Jan Nilsson.
Han ser ingen anledning att använda munskydd utomhus och han avråder från hemmagjorda munskydd i tyg.
– De är helt värdelösa. De blå, enkla, fungerar bra. Sedan finns det mer avancerade men de är betydligt dyrare.
Patienterna i sociala medier
Ett annat avsnitt behandlar långtidskomplikationer av covid-19 som är ett betydande folkhälsoproblem i Sverige och som kan komma att öka ännu mer framöver.
– Det är förvånansvärt att sjukvården var så oförberedd eftersom det är väl känt att svåra virusinfektioner kan ge sådana här långtidsbesvär, säger Jan Nilsson som tror förklaringen ligger i att man överraskades av omfattningen av den akuta sjukdomsfasen.
Det tog lång tid innan sjukvården inrättade specialistmottagningar för personer med långtidskomplikationer vilket gjorde det svårt att komma igång med forskning.
Rapporten föreslår att samtliga regioner bör inrätta en eller flera högspecialiserade mottagningar för patienter med långtidskomplikationer av covid-19 och att samarbetet mellan forskning och sjukvård behöver stärkas för att så snabbt det är möjligt ta fram ett vetenskapligt förankrat kunskapsunderlag om hur olika långtidskomplikationer av covid-19 ska diagnostiseras och behandlas.
Fler tvärvetenskapliga samarbeten
Enligt Susanne Lundin, professor i etnologi vid Lunds universitet som också medverkat i rapporten, flyttade patienterna och deras berättelser istället ut i sociala medier. Vittnesmål på Facebook, Twitter och Instagram har därför legat till grund för SIFO-undersökningar och andra studier som lett till kunskap om hur patienterna känt sig bemötta av sjukvården och problematiken kopplad till långtidscovid.
Susanne Lundin säger att konspirationsteorier kan växa sig starka om man inte förstår att nå alla grupper i samhället, till exempel de som av ideologiska eller kulturella skäl tar avstånd från rådande normsystem, socialt utsatta grupper eller invandrare som inte kan språket På samma vis krävs riktade insatser för att motverka utanförskap för äldre som inte har tillgång till de digitala arenorna där merparten av information ges.
– För att veta hur vi ska hantera den här typen av frågor i framtiden måste vi möta frågorna brett. Det visar att det är viktigt med flervetenskapliga samarbeten och att studera problemen ur såväl medicinska som sociokulturella perspektiv, säger Susanne Lundin.
Kliniska studier på efterkälken
Av rapporten framgår det också att pandemin har haft stor påverkan på möjligheterna att bedriva klinisk forskning. Samtliga universitetssjukhus i Sverige beslutade att under våren 2020 tillfälligt stoppa rekryteringen av nya patienter till kliniska studier på grund av att sjukhusledningarna ville frigöra personal till vårdproduktion samt minska inflödet av patienter till sjukhusen för att reducera smittspridningen.
– Vi har tappat ett års studier, men det är vi inte ensamma om. Det var imponerande att se att många forskare ställde om sin forskning på eget initiativ för att arbeta med covid-19. Många forskare som inte kunde bedriva sina studier har istället ägnat sig åt att sammanställa den data de haft, så vi har faktiskt sett ett ökat flöde av manuskript, säger Jan Nilsson.
Starkare styrning i krissituationer
Både Jan Nilsson och Susanne Lundin tror de stora skillnaderna i hur regionerna klarat att hantera pandemin och hur de tagit hand om patienter med långtidscovid, kan förklaras med att ansvaret varit uppdelat på många regioner.
– Länder som på ett tidigt stadium tog hand om problematiken med långtidscovid, exempelvis England, har en starkare statlig styrning av sjukvården. Överhuvudtaget så ser vi under pandemin att problematiken med att det finns så många huvudmän, regioner, gjorde att det blev stora regionala skillnader i hur väl man klarade av pandemin. Med en starkare statlig styrning i krissituationer så hade vi klarat pandemin bättre, avslutar Jan Nilsson.
