Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Forskarna som ser in i cellens allra minsta vrår

Film "Ljus över enzymet som påverkar hur cancerceller rör sig". Film: Ingemar Hultquist.

Det är en kall, grå novemberdag när vi träffar forskarna från Lunds universitet vid MAX IV, en forskningsanläggning med världens ljusstarkaste och mest fokuserade röntgenstrålar. Hit kommer forskare från hela världen för att undersöka saker på atomnivå och se hur molekyler binder till varandra, något som är värdefullt bland annat när man tar fram nya läkemedel. Experimenten de gör den här förmiddagen ska komma att kartlägga en tidigare olöst struktur hos det mänskliga protein de studerar.

Anders Malmström, professor i matrixbiologi vid Lunds universitet, har jagat enzymet sedan han var doktorand på 1960-talet. Foto.

Anders Malmström, professor i matrixbiologi vid Lunds universitet, har jagat enzymet sedan han var doktorand på 1960-talet. Foto: Tove Smeds.

Det som sker på atomnivå har betydelse för vår hälsa. Enzymet som forskargruppen ska undersöka denna dag novemberdag 2018 är ett protein som ökar eller minskar hastigheten på kemiska reaktioner i våra celler. Proteiner är en av de mest centrala molekylerna för att kroppen ska fungera och forskarna är därför intresserade av att förstå hur de fungerar, hur de ser ut och vad de gör. Lyckas de lösa strukturen av detta specifika protein de studerar är man ett steg närmre att utforma läkemedel som passar in i och styr proteinets funktion.

Anders Malmström, professor i matrixbiologi vid Lunds universitet, har jagat enzymet sedan han var doktorand på 1960-talet. Han berättar att enzymet, med det något krångliga namnet dermatansulfat-epimeras, har betydelse bland annat för hur cancerceller rör sig i kroppen. Det gör att forskarna är intresserade av att undersöka om cancerbehandlingar kan förbättras om man minskar på aktiviteten av enzymet. Skulle det innebära att cancercellerna i så fall rörde sig långsammare i kroppen och skulle det kunna minska spridning av tumörer?

Men innan man kan få reda på det, behöver forskarna lära sig mer om enzymet. Det är därför de nu besöker ett av världens ljusstarkaste mikroskop: MAX IV.

– Det har varit många år av arbete innan vi kommit så här långt. Och vi är väldigt spända på resultaten av experimenten, säger Anders Malmström.

Förhoppningen är att när vi lär oss mer om hur enzymet ser ut och hur det arbetar, så öppnar det upp möjligheter att med hjälp av små specialdesignade molekyler minska enzymets aktivitet.

– Då kan vi kanske få hjälpmedicinering till cancerbehandling och till fibros, ateroskleros, blodlevringssjukdomar och infektioner, där enzymet kan ställa till det, förklarar Anders Malmström.

Forskare har extremt höga krav på sanningen och att det vi publicerar i vetenskapliga artiklar ska vara rätt. Därför testar vi på alla tänkbara sätt att stärka eller falsifiera vår hypotes. Det tar tid.

I början av 2000-talet lyckades forskarna rena fram enzymet, vilket är ett viktigt steg i forskningen. Förenklat kan man säga att det innebär att man tar bort alla andra proteiner och molekyler som skymmer sikten, eller förorenar, enzymet – för att få reda på dess struktur och uppbyggnad mer på molekylnivå. Bilden visar delar av den utrustning som används för att separera enzymet utifrån storlek. Foto.

I början av 2000-talet lyckades forskarna rena fram enzymet, vilket är ett viktigt steg i forskningen. Förenklat kan man säga att det innebär att man tar bort alla andra proteiner och molekyler som skymmer sikten, eller förorenar, enzymet – för att få reda på dess struktur och uppbyggnad mer på molekylnivå. Bilden visar delar av den utrustning som används för att separera enzymet utifrån storlek. Foto: Tove Smeds.

– Här på labbet kan vi få en liten uppskattning om hur stort enzymet är och vi vet vilken gen i kroppen som bär på receptet för enzymet. Men för att se i detalj behöver vi MAX IV, som är som ett gigantiskt mikroskop där man kan titta på atomnivå.

Att bygga kristaller

För att kunna stråla på enzymet på MAX IV behöver forskarna göra kristaller av enzymet. Att utveckla den processen har tagit tid. Faktum är att det inte var helt säkert att det skulle gå att göra, proteiner är inte lika enkla att kristallisera som till exempel mineraler och små molekyler.

Eftersom forskarna känner till vilken gen hos människan som kan producera enzymet, har de i cellodling kunnat tillverka stora volymer av enzymet. Och från dessa förbereds de kristaller som behövs för att forska på MAX IV.

Att tillverka kristallerna tar ungefär tre månader och även om det låter enkelt så är det en av de största utmaningarna för forskarna inför dagens experiment på MAX IV.

– Det är inte alla proteiner som går att kristallisera och de måste också vara så pass stabila att de behåller sin struktur hela vägen från produktion till analys av kristallerna. Vi har nog gått igenom tusen olika förhållanden, där vi ändrat parametrar så som pH och salthalt i vätskan där kristallerna växer fram, berättar Emil Tykesson.

– Det är inte alla proteiner som går att kristallisera och de måste också vara så pass stabila att de behåller sin struktur hela vägen från produktion till analys av kristallerna. Vi har nog gått igenom tusen olika förhållanden, där vi ändrat parametrar så som pH och salthalt i vätskan där kristallerna växer fram, berättar Emil Tykesson.

Enzymet måste vara väl organiserat för att vi ska kunna se alla atomer och var de sitter.

– Varje enskild proteinmolekyl måste passa ihop med alla närliggande proteinmolekyler och bilda ett stort symmetriskt kristallgitter

Hur bra kristallerna är märks först på MAX IV då man skjuter med röntgenstrålen på dem. Det visade sig att majoriteten av kristallerna var av så pass låg kvalitet att forskarna inte kunde se tydliga detaljer i enzymets struktur.

 – Vi hade dock tur och fick fram ett par kristaller som gav mycket bra data, säger Emil Tykesson.

All data som forskarna samlar in vid experimentet på MAX IV omvandlas till en tredimensionell struktur där forskarna i detalj kan se atomerna och förstå olika delar på proteinet. Mest intressant är det som kallas det ”aktiva sätet”, där den kemiska reaktionen äger rum. Genom att designa molekyler, så kallade inhibitorer, hoppas forskarna kunna förhindra enzymets funktion.  Foto.

All data som forskarna samlar in vid experimentet på MAX IV omvandlas till en tredimensionell struktur där forskarna i detalj kan se atomerna och förstå olika delar på proteinet. Mest intressant är det som kallas det ”aktiva sätet”, där den kemiska reaktionen äger rum. Genom att designa molekyler, så kallade inhibitorer, hoppas forskarna kunna förhindra enzymets funktion.  Foto: Tove Smeds

Efter experimenten som gjordes på MAX IV analyseras all insamlad data. Det i sin tur kan ta veckor eller månader att göra. Och nu, två år efter att experimenten genomfördes, har forskningen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Chemical Science.

– Forskare har extremt höga krav på sanningen och att det vi publicerar i vetenskapliga artiklar ska vara rätt. Därför testar vi på alla tänkbara sätt att stärka eller falsifiera vår hypotes. Det tar tid. Men vi vill utesluta alla möjliga felaktigheter. Hade väldigt många forskare fokuserat på just det här enzymet hade det gått snabbare att lösa, men vi är en liten forskargrupp och har ändliga resurser, konstaterar Emil Tykesson.

Efter experimenten som gjordes på MAX IV analyseras all insamlad data. Det i sin tur kan ta veckor eller månader att göra. Och nu, två år efter att experimenten genomfördes, har forskningen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Chemical Science.

– Forskare har extremt höga krav på sanningen och att det vi publicerar i vetenskapliga artiklar ska vara rätt. Därför testar vi på alla tänkbara sätt att stärka eller falsifiera vår hypotes. Det tar tid. Men vi vill utesluta alla möjliga felaktigheter. Hade väldigt många forskare fokuserat på just det här enzymet hade det gått snabbare att lösa, men vi är en liten forskargrupp och har ändliga resurser, konstaterar Emil Tykesson.

Nu när forskarna har strukturen på enzymet vill de gå vidare och undersöka om det kan få betydelse vid behandling av gliom, en hjärncancer, där man sett att patienterna har en ökad aktivitet av just detta enzym.

– Genom att öka kunskapen om enzymet med bland annat cellförsök tror vi att vi kan påverka sjukdomar som infektion, ateroskleros och muskuloskeletala sjukdomar där enzymet är förändrat, säger Anders Malmström.

MAX IV är en stor synkrotronanläggning, en ring i vilken man får elektroner att snurra. De tappar sin energi efter ett tag och försvinner ut, vilket gör att man behöver fylla på med nya elektroner allteftersom experimentet pågår. Foto.

MAX IV är en stor synkrotronanläggning, en ring i vilken man får elektroner att snurra. De tappar sin energi efter ett tag och försvinner ut, vilket gör att man behöver fylla på med nya elektroner allteftersom experimentet pågår. Om man inte har några elektroner, så tappar man strålen som behövs för att genomföra experimentet. För att enzymet inte ska förstöras av röntgenstrålningen, kyls de ned med hjälp av flytande kväve (200 minusgrader). Här kyler Johan Unge, som vid tiden för experimentet arbetade vid MAX IV, ned forskarnas kristaller inför experimentet.

 En vätskedroppe kommer lastad – med kristaller. Emil Tykesson fiskar upp kristallerna som ska användas för dagens experiment. Foto.  En vätskedroppe kommer lastad – med kristaller. Emil Tykesson fiskar upp kristallerna som ska användas för dagens experiment. Foto.

En vätskedroppe kommer lastad – med kristaller. Emil Tykesson fiskar upp kristallerna som ska användas för dagens experiment. Foto: Tove Smeds.

Forskarna diskuterar om de ska ändra positionen på kristallen. Foto.

Forskarna diskuterar om de ska ändra positionen på kristallen. Foto: Tove Smeds.

Enzymet dermatansulfat-epimeras, har betydelse bland annat för hur cancerceller rör sig i kroppen. Emil Tykesson har forskat på enzymet sedan han började som doktorand på Medicinska fakulteten i Lund 2010. Foto.

Enzymet dermatansulfat-epimeras, har betydelse bland annat för hur cancerceller rör sig i kroppen. Emil Tykesson har forskat på enzymet sedan han började som doktorand på Medicinska fakulteten i Lund 2010. Foto: Tove Smeds.

Den vetenskapliga artikeln "The structure of human dermatan sulfate epimerase 1 emphasizes the importance of C5-epimerization of glucuronic acid in higher organisms" är publicerad i Chemical Science, December 2020 DOI: 10.1039/D0SC05971D

Finansiering

Studien har finansierats med stöd av: LMK Stiftelsen, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Mizutani Foundation for Glycoscience, Greta och Johan Kocks stiftelser, FLAK Research School, Albert Österlunds stiftelse, Kungliga Fysiografiska sällskapet, Lars Hiertas stiftelse, Swiss National Science Foundation, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.  Swedish National Infrastructure for Biological Mass Spectrometry (BioMS).

MAX IV är Sveriges största och mest ambitiösa satsning på forskningsinfrastruktur och är världens ljusstarkaste synkrotronljusanläggning sedan den invigdes i juni 2016. Foto.

MAX IV är Sveriges största och mest ambitiösa satsning på forskningsinfrastruktur och är världens ljusstarkaste synkrotronljusanläggning sedan den invigdes i juni 2016. MAX IV-laboratoriet har vuxit fram inom Lunds universitet, mitt i Lunds tekniska högskolas campus med start redan år 1962 då den första elektronacceleratorn, LUSY, byggdes.

Vid MAX IV kan man undersöka molekylära strukturer och ytor mer detaljrikt än vad man tidigare har kunnat göra. Forskare inom t.ex biologi, fysik, kemi, miljö, geologi, teknik och medicin har användning av tekniken. Tekniken ger möjlighet till nya upptäckter och produkter inom exempelvis material, medicin och miljö.

Läs mer om MAX IV