Sjukvården är hårt belastad och samtidigt finns det resurser i samhället som skulle kunna stötta upp och tas till vara. Det menar forskaren Dröfn Birgisdóttir och hennes forskarkollegor (se faktaruta) som i projektet Tillsammans ska undersöka hur vården kan knytas närmare det lokala samhällets stöd för att bättre hjälpa personer med livshotande sjukdomar och deras närstående. Forskarna ska kartlägga befintliga samhällsresurser och ta fram en modell med strategier för framtida implementering och utvärdering.
Dröfn Birgisdóttir erhållit ett etableringsbidrag från FORTE på 3,7 miljoner kronor för forskningsprojektet.
Hur kom frågeställningen upp?
– Frågeställningen växte fram eftersom vi vet att många svårt sjuka äldre och deras närstående upplever ensamhet, isolering och brist på stöd, samtidigt som hälso- och sjukvården inte har resurser att möta alla sociala och existentiella behov, säger folkhälsovetaren Dröfn Birgisdóttir, forskare vid Lunds universitet och Palliativt utvecklingscentrum.
Hon menar att samhället inte kan lägga hela ansvaret på vården och refererar även till professor Allan Kellehear, Northumbria University, Newcastle – en av grundarna till folkhälsoperspektivet på palliativ vård och till Compassionate Communities-rörelsen – som uttrycker det ”End of life care is everyone’s responsibility”.
– Vården är överbelastad, men det finns outnyttjade resurser i civilsamhället som kan bidra. För att lyckas krävs ett folkhälsoperspektiv där vården samarbetar med nätverk av stödjande personer, föreningar och grupper inom civilsamhället för att tillsammans ge ett mer heltäckande stöd till personer med allvarliga sjukdomar och deras närstående – särskilt i vår åldrande befolkning.
Dröfn berättar vidare att internationella erfarenheter visar att modeller med utbildade så kallade ”community connectors” som länkar människor till lokala resurser kan minska ensamhet och avlasta vården. Eftersom modellen inte är prövad i Sverige uppstod behovet att undersöka om och hur den kan anpassas och implementeras i vår kontext.
Hur ska ni undersöka detta?
– Genom en så kallad explorativ interventions-utvecklingsstudie, ska vi använda oss av samskapande metoder för att utforska, utveckla och pilotesta en folkhälsomodell i svensk kontext.
Inom ramen för anslaget ska arbetet ske i tre steg:
- Semistrukturerade intervjuer* med svårt sjuka äldre och deras närstående för att utforska och fördjupa förståelsen av styrkor och svagheter i befintliga stödjande funktioner från civilsamhället, samt vilket stöd de själva upplever att de behöver och förväntar sig.
- Fokusgrupper med vårdpersonal och volontärer för att identifiera möjligheter, hinder och behov av utbildning och stöd för samarbete.
- Utifrån dessa insikter ska forskarna genom samskapande workshoppar med patienter, närstående, vårdpersonal och aktörer från civilsamhället vidareutveckla Tillsammans-modellen, samt utvärderingsverktyg. Dessa kommer sedan att testas i en pilotstudie för att bedöma genomförbarhet, relevans och acceptans.
Vad är era förhoppningar kring resultat?
– Att projektet ska fördjupa förståelsen för behoven, samt styrkor och svagheter, av och kring stödjande resurser inom civilsamhället, liksom förutsättningar för samarbete mellan civilsamhällets aktörer och vården. Vi förväntar oss att utveckla en anpassad och skalbar modell som har möjligheten att stärka detta samarbete, minska ensamhet, förbättra socialt stöd och främja jämlikhet för svårt sjuka äldre och deras närstående. Vi hoppas att våra resultat ger värdefull kunskap för både praktik och policy och kan hjälpa oss att hitta strategier och visa hur vårdbördan kan delas inom bredare stödnätverk. Projektet kommer att resultera i en verktygslåda och en modell som gör det möjligt för vårdgivare att länka patienter till stöd, samt verktyg för implementering och utvärdering – redo för uppskalning och vetenskaplig utvärdering i större skala.