Katja Troberg, är doktorand vid Lunds universitet, forskningssjuksköterska och samordnare för naloxonprogrammet – som tillgängliggör motgift för personer som riskerar att drabbas av opioidöverdos – inom Region Skåne. Ett viktigt forskningsprojekt har varit att undersöka effekten av utbildning och utdelning av naloxon i regionen.
– Tanken är att höja medvetenheten om överdos och sänka dödligheten. De som besöker sprutbytet får erbjudande om utbildning och ett litet motgiftskit att ta med sig, Katja Troberg.
Den lilla röda tygväska som innehåller motgiftet i form av nässpray, har även implementerats på 47 olika enheter i Skåne, där sjuksköterskor och annan vårdpersonal utbildats. Under de senaste fyra åren har naloxon använts vid nära 700 tillfällen för att häva opioidöverdoser. Det ger en känsla att man äntligen kan ingripa direkt när någon drabbas, menar Katja Troberg.
Även om hon ser att dödligheten har fått en smärre nedgång i Skåne, finns det många faktorer som påverkar narkotikadödligheten och därför är det ännu för tidigt att kunna dra några slutsatser av forskningsprojektet.
– Och även om det är en mindre andel av överdoserna som leder till dödsfall, är skador till följd av överdos vanligen förekommande och kan leda till försämrad livskvalitet. Om man kan ingripa och minska risken för skador och död, är mycket vunnet.
En annan del i Katja Trobergs avhandlingsarbete, är en treårsuppföljning av de som går på läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende. I snitt hade de som ingick i studien injicerat heroin 17 år. Tidigare skulle alla som ingick i programmet först läggas in och avgiftas. Väntetiden kunde vara flera år och om personen tog ett återfall och skrevs ut, fick denne inte söka hjälp igen förrän efter tre månader. Följden blev en flaskhals som innebar hög dödlighet. Genom att fråga patienterna direkt på sprutbytet om de ville vara med i programmet, blev rekryteringen och tidsaspekten helt annorlunda. Efter tre år i metadonbehandling visar den preliminära uppföljningen att över hälften är kvar i programmet, vilket räknas som hög andel.
– Sverige har traditionellt präglats av ett regelverk som medfört höga trösklar in i behandling och låga trösklar ut. Sjukvården måste kunna erbjuda individer som lider av beroendesjukdom insatser som reducerar skador till följd av denna sjukvård, utan att vare sig döma eller stigmatisera den enskilde personen, avslutar Katja Troberg.
