Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Ukrainska läkarstudenter i Lund efter blixtsnabb ansökningsprocess

De fyra ukrainska läkarstudenterna och professorn står utanför domkyrkan i Lund.
De fyra läkarstudenterna och professorn utanför domkyrkan. Från vänster: Olha Zhurakivska, Oksana Tymoshchuk, Dariia Hrynevych, Viktoriia Bedei och Khrystyna Zhyhalo. Foto: Privat.

Professor Oksana Tymoshchuk kom till Lund med sina barn så snart möjligheten dök upp. Hon ville också hjälpa studenter från hemuniversitetet att komma undan den rådande oron i Ukraina. Nu studerar fyra läkarstudenter här i ett halvår med fullt Erasmusstipendium.
– Det är en fantastisk möjlighet, med så praktiska studier. Häromveckan fick jag sy ihop ett kejsarsnitt!

Porträtt av ukrainska läkarstudenten Viktoriia Bedei. Foto: Erika Svantesson
Viktoriia Bedei. Foto: Erika Svantesson

Det säger 22-åriga Viktoriia Bedei. Hon har redan hunnit läsa fem av de sex åren på läkarutbildningen vid Ivano-Frankivsk National Medical University i västra Ukraina. Nu har hon och de andra tre studenterna som kom hit tillsammans i augusti dagar fullmatade med praktik inom gynekologi och obstetrik - förlossningsvård. Visst har de varit inne på ämnet under utbildningen i hemlandet, men inte alls med så många praktiska moment som här, berättar Viktoriia Bedei under en lunchpaus.

Pandemin har också gjort att studierna varit online i tre år. Direkt efter intervjun ska hon bege sig till sjukhuset, till ”gynakuten” säger hon, och skrattar lite åt att hon använder det svenska ordet. Hon läser svenska parallellt med kursen.

– Men jag kan inte använda mig av svenskan så mycket än. Häromdagen var det en äldre kvinnlig patient som frågade om det inte var jobbigt att inte förstå. Jag sa att det går bra, min handledare förklarar allt efteråt. Men då sa hon att hon kunde prata engelska istället, så att jag skulle förstå. Och hon var 72 eller 82 år. Jag bara – ”wow!”.

En enda dag att ansöka på

Hon och övriga tre utbytesstudenter från Ivano-Frankivsk läkarutbildning tillhör toppstudenterna där. För att antas skulle de också kunna engelska – och vilja åka, förstås. I sista helgen i maj reste Oksana Tymoshchuk till Ivano-Frankivsk för en blixtsnabb rekryteringsprocess. Lunds universitets deadline för att komma in med ansökningen var den 1 juni.

Porträtt av ukrainska professorn Oksana Tymoshchuk. Foto: Ivano-Frankivsk national medical university.
Oksana Tymoshchuk. Foto: Privat.

– För mig var det jätteviktigt att, om möjligt, hjälpa studenter från mitt hemuniversitet att komma hit. Efter invasionen den 24 februari  bestämde jag mig för att åka till Sverige efter att ha läst ett inlägg på Facebook. En ytligt bekant till mig som hade kontakter med Lunds universitet undrade om inte någon från vårt universitet ville åka dit. Så jag och mina två barn packade snabbt och reste. Det är väldigt svårt på många sätt att vara i ett okänt land. Men det är samtidigt fantastiskt att kunna vara här, berättar Oksana Tymoshchuk, som har fått en årslång praktikplats i Angela Cenci Nilssons forskargrupp.

Hemma i Ivano-Frankivsk forskar hon huvudsakligen om medicinska aspekter på livskvaliteten för studenter.

Den sista dagen i maj var det många ansökningsdokument att få på plats för de fyra utvalda läkarstudenterna.

– Vi sprang runt och fixade alla papper på en och samma dag, den absolut sista dagen vi hade på oss. Väldigt intensivt, men det var intressant, säger Viktoriia Bedei.

Tar normalt sett ett år

Teresa Svarvell, tillförordnad chef på medicinska fakultetens internationella avdelning, berättar att antagningsprocessen är ovanlig på flera sätt. Dels att det som normalt sett tar runt ett år denna gång tog en månad – från det att Oksana kontaktade henne till att studenternas kompletta ansökningar var inne.

 – Tack vare att Lunds universitet bara någon månad tidigare hade fått klartecken för att ta emot studenter på stipendium, genom ett övergripande avtal, så gick detta att få ihop.

Fyra studenter är mycket i det här sammanhanget, men  med hjälp av bland andra den tidigare programansvariga för läkarprogrammet, Peter J Svensson, och programnämndsordföranden Thomas Hellmark fick vi ihop ett fungerande upplägg, säger Teresa Svarvell.

Hon nämner även Christer Borgfeldt, kursansvarig för kursen Obstetrik och gynekologi, som en viktig kugge. Den kursen fanns redan utformad, på engelska, specifikt för utbytesstudenter, och dessbättre gick det att snabbt registrera fyra studenter till på den.

Viktoriia Bedei berättar att hon och hennes tre ukrainska studievänner även har en akademisk koordinator och en klinisk koordinator som ser till att såväl teori som praktik flyter på för dem. När nuvarande kurs är över i slutet av november, är det dags för klinisk verksamhet på heltid. Peter Svensson låter hälsa att ett stort tack särskilt bör riktas till de två personer/verksamheter vid Skånes universitetssjukhus som med kort varsel tar emot de fyra studenterna: Elena Holm, hematologi och Fredrik von Wovern, reumatologi, endokrinologi och njurmedicin.

Porträtt av ukrainska läkarstudenten Dariia Hrynevych. Foto: Erika Svantesson.
Dariia Hrynevych. Foto: Erika Svantesson.

Dariia Hrynevych, även hon 22 och inne på sitt sjätte år som läkarstudent, är denna dag lite stressad över ett prov i svenska och över att samtidigt vara väl förberedd inför ett seminarium i gynekologi. Hon var redan tidigare sugen på att plugga i ett skandinaviskt land.

Nya kliniska intressen

– Kanske Sverige blir ”mitt” skandinaviska land. Jag är helt kär i Sverige.

Även hon beskriver all klinisk praktik som det allra bästa här. Hon har också fått sy ihop kejsarsnitt – något som hon inte tidigare trodde sig om att göra. Hon tänkte sig en mer terapeutisk inriktning på sin läkarbana, men nu är hon väldigt intresserad av just gynekologi.

– Jag var så stolt när jag hade sytt ihop snittet. Att jag kunde göra det och att förlossningsläkaren sa att jag gjort det bra. Jag ringde mina föräldrar och berättade, och de blev lika stolta de.

Vad som händer efter att terminen är slut i mitten av januari vet studenterna inte. Men de hoppas, och väljer att tro, att det då ska gå att åka hem till Ukraina och fortsätta livet där. Men om det är fortsatt oroligt vill åtminstone Dariia Hrynevych stanna längre i Sverige, om möjligt.

– När jag pratade med mamma senast sa hon att hon är så glad att i alla fall ett av hennes barn är på ett tryggt ställe. ”Bekymra dig inte för oss nu, vi klarar oss”, sa hon.