Professor Kaj Blennow sätter sig gärna i sadeln för ett dressyrpass.
Han är en av världens ledande experter på Alzheimers sjukdom, känd bland annat för sitt arbete med att ta fram säkra metoder för att ställa diagnos. Med över 2 300 vetenskapliga artiklar bakom sig är han den högst publicerade och citerade forskaren i fältet i Europa – och när han vill koppla av från molekyler och gener gör han det gärna till häst.
Man tänker inte på forskning om beta-amyloid eller APOE-gener när man rider, säger han.
En droppe blod berättar om hjärnan
Beta-amyloid är annars ett protein han ägnat många tankar åt. Det finns naturligt i hjärnan, men om proteinet inte städas bort börjar det klumpa ihop sig. Tänk dig hjärnans nervceller som hus längs en gata. Om inte soporna hämtas regelbundet bildas sopberg och till slut kommer ingen fram på vägen. På samma sätt är det i hjärnan när beta-amyloid klumpat ihop sig till ”skräppåsar” som stör kommunikationen mellan nervcellerna – och det påverkar nervcellernas funktion.
Kaj Blennow har utvecklat metoder för att mäta de här proteinerna och visat hur man med hjälp av dem – genom ett enkelt blodprov – kan upptäcka Alzheimer sjukdom redan upp till 20 år innan sopbergen bildas.
Från Lund till världsscenen
Blennows bana började i Lund, där han läste till läkare. Snart drogs han till neurologins område – men även till psykiatrin. Forskarglöden tändes under tiden som AT-läkare i Jönköping och när han sedan flyttade till Göteborg visade det sig att avdelningen han fick jobb på hade startat en av världens första prospektiva – alltså där man följer personer över tid – studier på alzheimerpatienter.
På den tiden kunde vi inte göra särskilt mycket för patienterna. Vi undersökte symtom, tog datortomografi och lite till. Diagnostiken var väldigt osäker, då det inte fanns några biomarkörer.
Biomarkörer är mätbara spår i kroppen som visar hur vi mår. Ofta ett protein, en molekyl – eller något annat som kan synas i till exempel blodprov eller saliv. I det här fallet blodmarkören med det krångliga namnet fosfo-tau217.
Dissad forskning blev till hörnsten
För drygt 30 år sedan, skrev Blennow sin första vetenskapliga artikel om tau och fosfo-tau, möjliga markörer för den nervcellsskada och de neurofibriller som finns vid Alzheimer. I forskningen hade utvecklat metoder att mäta dessa ämnen i ryggvätska (likvor) och nivåerna klart förhöjda vid alzheimer – men inte vid andra demenssjukdomar. Förväntansfull skickade han in den vetenskaplig artikeln till presigefyllda Annals of Neurology.
Det dröjde, men sedan kom svaret: ”nej tack, vi tror inte att tau och fosfo-tau kommer att bli kliniskt relevant”.
Idag är dessa spårämnen en hörnsten i diagnostiken av alzheimer. Just varianten fosfo-tau 217 har i studier visat sig vara en väldigt tydlig markör som med skärpa kan skilja Alzheimers sjukdom från andra tillstånd. Blennows arbete har gjort det möjligt att använda biomarkörer som fosfo-tau217 även i blodet. Nu tilldelas han Eric K. Fernströms Nordiska pris för sitt arbete med biomarkörer för neurodegenerativa sjukdomar i allmänhet och Alzheimers sjukdom i synnerhet.
Det är roligt och hedrande, säger han när vi hörs på telefon efter att han fått reda på att han blir årets mottagare.
– Extra roligt att nu få det stora nordiska priset då konkurrensen i Göteborg var för hård för att jag skulle få det lokala priset på den tiden.
Nyrekryterad till läkemedelsföretag
Nyligen rekryterades Kaj Blennow till läkemedelsföretaget Eli Lilly. Där ska leda han forskningen inom biomarkörer med fokus på alzheimer och andra hjärnsjukdomar.
– Det ska bli spännande, på ett sådant ställe finns musklerna att förverkliga idéer.
En gåta han allra helst vill se löst i fältet handlar om APOE4-genen. Man vet att de som ärver den från båda sina föräldrar har 12-15 gånger högre risk att utveckla Alzheimer, ofta 15 år tidigare än andra.
– Varför vet vi inte. Och vi har inga läkemedel mot det.
Hans filosofi? Att se skogen, trots alla träd.
– Ser man inte helhetsbilden blir det inte mycket värt, man får passa sig så man inte fastnar vid ett favoritträd man forskat på under lång tid. Samtidigt behöver man som forskare vara envis – men bara till en viss gräns. Det gäller att känna när det är dags att byta spår om något inte fungerar. Därför är det smart att ha flera olika spår i gång samtidigt, konstaterar han.
Forskarens liv består inte bara av genombrott. Det finns tuffa dalar, säger Blennow.
– Men den patientnära forskningen har alltid hållit mig på spåret. Att se hur livet blir för den som drabbas av alzheimer, och att ha som mål att forskningen kan ge diagnostiska verktyg och på sikt även leda till nya behandlingar – det ger motivation.