Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Genus påverkar smärtupplevelser

Tre vårdpersonal klädda i gröna operationskläder opererar. Patienten ej i bild.
I operationssalen. Foto: Jonas Åkeson.

Smärtupplevelser är komplexa, och påverkas av fysiologiska, psykologiska och sociala faktorer. Till komplexiteten kan nu läggas nya forskningsresultat i en avhandling från Lunds universitet, som visar att en man som utsätts för fysisk smärta upplever mindre stark smärta om han utfrågas av en kvinna än av en man.
– Detta trots att undersökarna var likadant klädda och förhöll sig till samma manus, säger Anna Sellgren Engskov, doktorand och specialistläkare i anestesiologi och intensivvård.

Anna Sellgren Engskov har bland annat undersökt hur smärta* via så kallade A-deltafibrer (Aδ-fibrer) respektive via C-fibrer kan framkallas och utvärderas.

I den första undersökningen inkluderades friska, frivilliga personer som stimulerades med en kort laserpuls i hålfoten. Utöver nya kunskaper om hur de olika smärtfibrerna aktiverades, framträdde en bild som överraskade forskarna: när det var en kvinna som framkallade smärta hos en manlig studiedeltagare, krävdes kraftigare smärtstimulering för att uppnå smärttröskel jämfört med om utföraren var en man. 

Män, men inte kvinnor, hade mindre ont när de frågades ut av en kvinna.

Ansiktsporträtt. Anna har långt rakt hår,ljusblå tröja och ler in i kameran.
Anna Sellgren Engskov. Foto: Ingemar Hultquist.

Resultaten inspirerade till en uppföljande studie med fokus på genus. Nu fick studiedeltagarna en liten dosa i handen, som när en knapp trycks in avger svag elektrisk ström. De skulle släppa knappen när de kände smärta. Testerna genomfördes två gånger, en gång med en kvinnlig undersökare och en gång med en manlig. Båda var neutralt, kliniskt klädda och höll sig till ett manus för att undvika annan interaktion som skulle kunna påverka situationen.

– Precis som i den första studien, såg vi att det krävdes kraftigare stimulering för att framkalla samma skattade smärta med en kvinnlig undersökare än med en manlig. Och både kvinnliga och manliga studiedeltagarna upplevde detta, säger Anna Sellgren Engskov, doktorand i anestesiologi och intensivvård vid Lunds universitet och specialistläkare på Skånes universitetssjukhus.

Resultaten förde henne vidare till en ny undersökningsgrupp: nyopererade personer. Kunde deras smärtupplevelser också påverkas av genus hos undersökaren? Totalt 245 patienter på tre olika postoperativa avdelningar vid Skånes universitetssjukhus i Malmö undersöktes. En kvinnlig och en manlig undersökare frågade ut patienterna om deras smärta strax efter att de kommit från operation. Det var ungefär en kvart mellan utfrågningarna med en jämn fördelning av vilken undersökare som började.

– Vi kunde delvis bekräfta våra tidigare resultat även här. Män, men inte kvinnor, hade mindre ont när de frågades ut av en kvinna. Skillnaderna var inte så stora, och har nog ingen betydelse på gruppnivå. Men för den enskilda patienten kan det spela roll, speciellt med tanke på att skillnaderna i smärta var som störst när det gjorde så pass ont att patienterna började be om smärtlindring, säger Anna Sellgren Engskov.

Det finns internationell forskning om kvinnors högre empatiska förmåga som kan kopplas till tyst kommunikation, med fler leenden och mer direkt ögonkontakt. Men om det förklarar resultaten går inte att säga.

porträtt jonas åkeson. foto.
Jonas Åkeson, professor och överläkare som handlett Anna Sellgren Engskov. Foto: Ingemar Hultquist.

– Men det kanske mest spännande med Annas forskningsprojekt är att hennes egna upptäckter i samband med den första studien – mindre smärta med en kvinnlig undersökare – inspirerade henne till att vilja undersöka detta närmare och att vi blivit först med att kunna bekräfta detta såväl experimentellt på friska som kliniskt på nyopererade. Att ha med genusperspektivet när smärta utvärderas kan förhoppningsvis bidra till att patienter får ännu bättre omvårdnad och smärtbehandling i framtiden, säger professor Jonas Åkeson, huvudhandledare i projektet och överläkare i anestesiologi och intensivvård vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.

*Nociceptiv smärta

Nociceptiv smärta är den vanligaste typen av smärta och uppstår vid en vävnadsskada i huden. Skadan (som inte behöver vara synlig för ögat) aktiverar hudens smärtreceptorer och skickar smärtsignaler till ryggmärgen, som är en del av centrala nervsystemet. Signalerna når olika delar av hjärnan och därmed blir man medveten om smärtan, man tolkar smärtan och man kopplar smärtan till olika känslor som oro, ångest och stress. Genom att det autonoma nervsystemet kopplas in samtidigt, visar sig smärtan även som t ex ökad puls, högre blodtryck och snabbare andning.

De nociceptiva smärtsignalerna orsakar två typer av smärta. En snabb, välavgränsad och skarp varningssmärta som går via A-deltafibrer (Aδ), och en långsammare, diffus och dunkande/molande via C-fibrer. Aδ-smärta föregår alltid C-smärta, men C-smärta kan upplevas även utan föregående Aδ-smärta.

I Anna Sellgren Engskovs avhandling undersöktes bland annat hur forskningspersonerna via laserpulsar/elektrisk stimulering upplevde A-deltasmärta respektive C-smärta. Den upplevda smärttröskeln skattades på en visuell analog skala (VAS) med en så kallad VAS-sticka. Forskarna fann att en kort laserpuls kan utlösa C-smärta utan föregående Aδ-smärta, eftersom C-smärta uppkommer vid svagare uppvärmning av huden än Aδ-smärta. C-smärta kan alltså uppträda ensamt.

Dessutom undersöktes möjligheten till en mer nyanserad bild av patienternas smärta. Undersökarna bad patienterna att på ett helt fritt sätt, med egna ord, beskriva sin smärta. Vissa ord, som stickande, huggande eller skärande, beskriver den snabba Aδ-smärtan, medan ord som molande eller brännande istället beskriver den långsammare C-smärtan. De som beskrev Aδ-smärta visade sig uppleva starkare smärta än de som satte ord på C-smärta, vilket öppnar upp för möjligheten att använda smärtbeskrivningar för att snabbt få en uppfattning om hur ont patienter har.

Källa: Anna Sellgren Engskov, Jonas Åkeson