– Jag gick i gymnasiet när jag hörde talas om fåret Dolly, vilket fascinerade mig. Hur kan en enda mogen cell ge upphov till en hel organism? Denna banbrytande upptäckt ledde till att jag valde att studera biologi och sedan doktorera i epigenetik. Jag valde biologi framför arkitektur, men på ett sätt ser jag mig själv nu som en arkitekt bakom cellers identitet.
I år fyllde han 40 år men någon ålderskris har Filipe Pereira inte tid för. Tvärtom. Han firar extra mycket efter att ha nått ett mål som han haft sedan han påbörjade sin akademiska karriär – nämligen att starta upp ett nytt, framgångsrikt företag. Men det är inte slumpen som gett Filipe Pereira möjligheten, utan många år av hårt arbete. Först och främst måste det finnas en stark vetenskaplig idé som skiljer sig från andras. Sedan krävs ett team som kan ta teknologin till nästa nivå. Som forskargruppsledare måste han även lägga upp strategier, tänka på patentskydd och inte minst kunna bygga relationer med investerare.
– För att bli framgångsrik måste man vara extremt envis... och även ha en del tur!
Trots betydande framsteg inom immunterapi under de senaste åren, finns det ett akut behov av innovativa, individualiserade och mindre kostsamma immunterapier för cancerpatienter. Det är här Filipe Pereira har hittat sin nisch:
–V år idé är att ta konceptet för cellulär omprogrammering till immunologi. Resultatet blev en teknik som vi kallar TrojanDC, eftersom den, precis som den Trojansk hästen, döljer sina krigare inuti för att sedan slå ut fienden inifrån.
Genom att preparera en virusvektor med tre olika gener, transporteras dessa sedan till tumörcellerna. Generna programmerar om tumörcellerna till dendritiska celler, vars uppgift är att bryta ner tumörcellerna i mindre bitar – så kallade antigen. Omprogrammering tvingar fram presentationen av tumörspecifika antigen för immunsystemets mördarceller, vilket aktiverar dem för att eliminera tumören.
Det är snart 20 år sedan Filipe Pereira lämnade sitt hemland Portugal. Förutom familjen och den grillade fisken, saknar han egentligen ingenting. Forskningen har tagit honom runt om i världen och han har lärt sig att vara flexibel och uppskatta nya kulturer. Det är en av glädjen med att arbeta som forskare tycker han:
– Jag längtar inte efter det jag inte har, utan uppskattar där jag är just nu. Sverige är ett av de få länder där forskare äger sin egen uppfinning och det finns stora möjligheter att starta upp företag för att förverkliga vetenskapliga innovationer. De 60 miljoner kronor som nu investerats i mitt bolag, är ett tecken på att man ser potentialen i den trojanska hästen.