Sjukhuspionjär som hjälpte flyktingar och var rasbiolog

Alexandra Nicolaidis har bland annat studerat Fritz Bauer, en sjukhuspionjär på Malmö Allmänna Sjukhus som också organiserade humanitära insatser under Balkankrigen 1912-13. Samtidigt som han var ordförande vid Institutet för Rasbiologi var han ordförande i Kommittén för landsflyktiga intellektuella – och mycket aktiv i flyktingarbetet.

– Det är ett av alla exempel på att historien inte är svart eller vit, på samma sätt som människor inte heller är onda eller goda. Det finns en komplexitet som tydligt avspeglar sig i de exempel jag studerat i avhandlingen. Karolina Widerström, till exempel, var en läkare som var extremt aktiv i kampen för kvinnans rättigheter, men också intresserad av rasbiologi.

Alexandra Nicolaidis reflekterar kring att ord och begrepp skiftar över tid.

– Orden fylls med värderingar som inte fanns där från början eller stämmer med hur de uppfattades när de en gång började användas. Det är intressant. Rasbiologi är ett sådant exempel på ett ord som idag är fyllt med negativa associationer, men under 1930-talet var det uppfattat som en modern vetenskap – och det var inte konstigare att vara intresserad av rasbiologi då än vad det är att vara intresserad av genetik idag.

Särskilt intressant var det att studera Andrea Andreen. Hon arbetade bland annat för Koreakommissionen och skickades till Nordkorea mitt under koreaktiget för att undersöka sanningshalten i anklagelsen att USA använde bakteriell krigsföring.

–  Det gjorde att jag fick fördjupa mig mer om bakteriell krigsföring och även om koreakriget. Det var också rätt intressant att se att retoriken mot flyktingar på 1930-talet är väldigt lik den vi hör idag i asyldebatten från en del politiska håll, säger Alexandra Nicolaidis.

Historia som upprepar sig

Intresset för historia har hon alltid burit på och under läkarutbildningen, som hon inledningsvis genomförde i Cambridge, slogs Alexandra Nicolaidis av att nästan alla kurser inleddes med en medicinhistorisk summering.

– Jag märkte att det förenklade mitt lärande. Jag tror att det är viktigt att veta varifrån vi kommer och på vilkas axlar vi står på idag. Sedan är det välkänt att historien upprepar sig. På samma sätt som vi tycker att det är konstigt att man kunde behandla patienter på ett visst sätt för hundra år sedan finns det risk att folk om 100 år säga likadant om vår tid.

Forskningen har berikat henne i läkarrollen.

–  För mig är historia i grunden berättelser om människor, livsöden och nationer. Varenda patient jag möter på vårdcentralen har en egen berättelse. Att förstå varifrån en person kommer bidrar i mitt arbete att hjälpa och behandla människor, säger Alexandra Nicolaidis