Doktoranden Ulrika Liljeholms forskning handlar om unga vuxnas utveckling av studie- och arbetsidentitet. Parallellt med det arbetet, jobbar hon som utvecklingsledare på enheten för arbetsrehabilitering i Södertälje. Innan hon blev arbetsterapeut och sedan doktorand, jobbade Ulrika Liljeholm i många år inom psykiatrin.

– Jag såg hur många brukare blev hemmasittare. Jag såg hur det bara var en pytteliten del av de sociala insatserna som var förändringsinriktade – resten var stödjande. Det var då jag bestämde mig för att bli arbetsterapeut. Jag ville ta fasta på potential och på personers egna önskningar och mål, säger Ulrika Liljeholm.

I doktorsavhandlingen undersöker hon dels övergången från grundskola till högskola, dels övergången till arbete för unga vuxna med psykisk ohälsa. Personerna matchas direkt ut i studier och arbete, utifrån egna önskningar, och insatser och anpassningar görs sedan på plats. Detta skiljer sig från traditionell praxis, där en trappstegsmodell länge varit dominerande – och fortsatt är. Den går ut på att personen ska avancera enligt ett antal steg för att rustas inför att gå ut i studier eller arbetsliv.

– Det är ett paradigmskifte att istället bedöma personens förmåga i reell miljö. Det finns mycket forskning på detta arbetssätt, även svensk forskning. Det finns evidens för att det är dubbelt så effektivt att matcha direkt ut i arbete. Dubbelt så många personer kommer ut i arbete, säger Ulrika Liljeholm.

Metoden som arbetssättet bygger på heter Supported Employment (SE), och Supported Education (SEd) när det handlar om studier. Arbetssättet heter IPS – Individuellt placeringsstöd – och är personcentrerat och återhämtningsinriktat. Det rekommenderas sedan 2011 för personer med svår psykisk ohälsa – psykoser och schizofreni. Internationella föregångare är bland andra Storbritannien och Norge, där det finns ett brett nationellt stöd för detta oavsett svårighetsgrad på den psykiska ohälsan. När det gäller att komma ut i studier, är en försvårande sak att det ofta saknas stöd som är tillräckligt anpassat till just den personens stödbehov.

– Lagen kräver att det ska finnas. För den som kan visa intyg på att det finns en varaktig funktionsnedsättning finns det ett standardiserat stödpaket: mentor, möjlighet att få ta del av annan elevs anteckningar och möjlighet till lugnare rum för att skriva tenta. Men detta brister ofta. Och hur lätt är det att ställa dig inför alla och säga att du behöver ett anpassat rum, när du kanske har social fobi?

Ulrika Liljeholm har nu kommit fram till sista delstudien i sin avhandling, som kommer att vara klar nästa år. De resultat hon redan sett går i linje med tidigare forskning: när personerna matchas direkt till jobb/studier ökar engagemang i aktivitet. Den psykiska hälsan ökade efter ett år. Både livskvalitet och engagemangsnivån i det dagliga livet ökade.

– Och deltagarna skattade sin depression svårare i början jämfört med ett år senare, berättar Ulrika Liljeholm.