– En så här omfattande studie om Alzheimers sjukdom har aldrig tidigare genomförts – varken vad gäller antalet deltagare eller den stora geografiska spridningen, säger Rik Ossenkoppele, forskare inom translationell neurovetenskap vid Lunds universitet och Amsterdam University Medical Center.
Två protein, beta-amyloid och tau, finns naturligt i våra hjärnor och är centralt kopplade till Alzheimers sjukdom. Om beta-amyloid ansamlas och bildar plack mellan nervcellerna, kan det störa kommunikationen. Och om tau klumpar ihop sig inuti nervcellerna, leder det till att transportvägarna förstörs och cellerna dör. Det är först i detta stadie, när tau börjar ansamlas, som symtom på neurodegeneration och kognitiv försämring börjar märkas.
I studien analyserade forskarna beta-amyloid och tau genom PET-scan, en avancerad form av avbildningsteknik som kan användas för att mäta protein i hjärnan. De 12 000 studiedeltagarna kom från 42 kohorter i Europa, Australien, Nordamerika och Asien med en medelålder på 70 år. Av deltagarna var cirka 7 400 symtomfria, 2 200 hade mild kognitiv svikt och runt 1 500 hade diagnostiserad demenssjukdom.
En så här omfattande studie om Alzheimers sjukdom har aldrig tidigare genomförts
– Att förstå hur demografiska, kliniska och genetiska faktorer relaterar till onormala PET-avbildningar, är avgörande för att kunna uppskatta problemets omfattning och dess användning i klinisk praxis och forskning. En stor, varierad kohort är därför viktig för att kunna uppskatta hur hur många människor som bär på sjukliga förändringar i hjärnan, säger Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet.
Av alla som utvecklar Alzheimers sjukdom bär ungefär två tredjedelar på genvarianten APOE ε4, som är den starkaste kända genetiska riskfaktorn för sjukdomen. Individer som bär på genvarianten, men ännu inte har utvecklat sjukdomssymtom, börjar ackumulera amyloid och tau vid en mycket yngre ålder än de som inte bär på den. Det handlar om flera decennier, vilket tyder på att bromsmediciner kan behöva sättas in redan innan symtomen visar sig hos dessa personer.
Ytterligare en känd riskfaktor för att utveckla alzheimers är kön – två av tre som drabbas är kvinnor. En förklaring är att när den skyddande effekten av östrogen försvinner vid klimakteriet, ökar risken för kvinnor att utveckla sjukdomen. Även immunförsvaret hos kvinnor är annorlunda än hos män, vilket också kan bidra till att kvinnors hjärnor påverkas mer. När forskarna jämförde kvinnor och män vid samma ålder, hade kvinnor större frekvens av onormala ansamlingar av tau.
– Resultatet av studien bekräftar tidigare forskning när det gäller riskfaktorer som APOE ε4 samt kön, men genom det stora antalet studiedeltagare kan vi befästa resultaten som mycket tillförlitliga.
Informationen är viktig för kliniker för att kunna identifiera populationer som är mer sårbara för tau, vilket också kan ha konsekvenser för inkludering i kliniska prövningar. Nästa steg är att undersöka vilka personer inom kohorterna som utvecklar Alzheimers sjukdom över tid och hur deras prognos ser ut.
– Vi vill också titta på andra faktorer som hänger ihop med ett avvikande PET-resultat, såsom ras eller etnicitet, utbildningsnivå och ovanliga - icke-minnesrelaterade - former av Alzheimers sjukdom, avslutar Rik Ossenkoppele.
Text: Åsa Hansdotter
