Från 1980-talet har medellivslängen för personer med Downs syndrom stigit från 25 år till idag runt 60 år, framförallt på grund av förbättrad hjärtdiagnos och vård. Med ökad livslängd är Alzheimers sjukdom nu den vanligaste dödsorsaken i denna population.
– Personer med Downs syndrom har en extra kopia av kromosom 21– alltså tre exemplar i stället för två. På den här kromosomen finns en gen som kallas APP. När APP-proteinet bryts ner av särskilda enzymer, bildas ett ämne som heter beta-amyloid. På grund av de tre kopiorna av APP-genen har personer med Downs syndrom förhöjda nivåer av beta-amyloid i hjärnan, säger Shorena Janelidze som lett studien tillsammans med Oskar Hansson och Lyduine E Collij, alla forskare vid klinisk minnesforskning vid Lunds universitet.
Det är just beta-amyloid som kan klumpa ihop sig och bilda plack i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Därför utvecklar nästan alla personer med Downs syndrom Alzheimers-liknande förändringar i hjärnan redan i 30–40-årsåldern och får symtom i genomsnitt i 50-årsåldern.
– Eftersom det redan finns intellektuell funktionsnedsättning hos personer med Downs syndrom, är det mer utmanande att diagnostisera Alzheimers. Det behövs därför objektiva biomarkörer för att bättre kunna bedöma kognitiva försämringar.
Nästan alla personer med Downs syndrom utvecklar Alzheimers-liknande förändringar i hjärnan redan i 30–40-årsåldern och får symtom i genomsnitt i 50-årsåldern.
För att förutsäga sjuklig förekomst av Alzheimers-relaterade amyloid- och tau samt kognitiv försämring hos äldre personer utan Downs syndrom, är idag p-tau217 en av de tydligaste biomarkörerna. Men det finns fler ledtrådar. Idag kan vi även mäta ett protein i blodet som kallas för GFAP och kommer från astrocyter, en sorts stödjeceller i hjärnan. Dessa hjälper nervcellerna att fungera och hålla rent, ungefär som hjärnans egna städare. Om nivån av GFAP i blodet är förhöjd, kan det vara ett tecken på att astrocyterna inte fungerar som de ska, vilket ofta förekommer vid Alzheimers sjukdom.
I studien deltog 258 personer med Downs syndrom, med en medelålder på 45 år. Deltagarna följdes ungefär en gång per år under en femårsperiod. Forskarna såg att både de ursprungliga nivåerna och förändringar över tid av p-tau217 i blodet, hade ett samband med senare försämring av minne, utveckling av demens och ökad mängd sjukligt tau i hjärnan. De fann också att både p-tau217 och GFAP var kopplade till ansamling av det skadliga proteinet amyloid-beta. Dessa resultat tyder på att en kombination av p-tau217 och GFAP i blodprov kan ge en mer komplett bild av hur sjukdomen påverkar hjärnan och bidra till att förutsäga kognitiv försämring vid Alzheimers sjukdom hos personer med Downs syndrom.
– Dessa blodprovstester kan enkelt och effektivt användas i sjukvården för att och hjälpa till att förutse hälsoproblem och därmed bidra med bättre hälsofrämjande riktlinjer, för personer med Downs syndrom. Blodproven kan också göra det lättare att rekrytera deltagare med Downs syndrom till kliniska prövningar av sjukdomsmodifierande behandlingar och amyloidriktade läkemedel, avslutar Shorena Janelidze.
Text och foto: Åsa Hansdotter