Syftet med rådsprofessorprogrammet är att skapa förutsättningar för de mest framstående forskarna att bedriva långsiktig, nydanande forskning med stor potential att åstadkomma vetenskapliga genombrott.

Professorerna Charlotte Ling och Malin Parmar är etablerade forskare med framgångsrika forskargrupper inom sina respektive forskningsområden epigenetik och stamcellsbiologi.

Projekttitel Malin Parmar: Cellterapi för Parkinsons sjukdom - nya koncept och framtida behandlingar

Projekttitel Charlotte Ling: Epigenetik för framtida individanpassade terapier för typ 2-diabetes

Malin Parmar, professor i cellulär neurovetenskap, forskar på olika möjligheter att reparera hjärnan efter skada eller sjukdom. Hennes forskning går bland annat ut på att undersöka olika vägar till att ersätta de nervceller som går förlorade vid Parkinsons sjukdom.

Vad innebär rådsprofessuren för dig och din forskningsmiljö?

– Den betyder oerhört mycket. Den skapar stabilitet och oberoende för lång tid framöver. Detta ger mer fokus till att driva vår forskning och utveckla vår forskningsmiljö. Detta i sin tur ger positiv energi och skapar kreativitet vilket  bäddar för nyskapande forskning.

Vilka genombrott hoppas du på?

– I vår forskning jobbar vi med att utveckla nya, cellbaserade terapier för skador i hjärnan med fokus på Parkinsons sjukdom. Rådsprofessuren ger möjlighet att göra långsiktiga satsningar inom detta område som kommer att leda till bättre behandlingar. Det stora övergripande målet med projektet är att alla individer ska kunna behandlas med friska varianter av sina egna celler. Dit tror jag att vi kan nå inom denna 10-årsperiod.

Var tror du att ni befinner er om 5-10 år när det gäller cellterapier?

– Inom detta tidsperspektiv har våra forskningsfynd inom stamcellsterapi utvecklats till en global terapi. Det är ett stort steg att börja utföra stamcellstransplantationer på patienter men detta är bara början! I framtiden kan bruket av stamceller medföra att man kan göra många förfiningar och förbättringar, samt även utveckla helt nya behandlingsstrategier.

Det är en stor ära att tilldelas denna rådsprofessur. Inget av detta hade varit möjligt utan alla medlemmar i min forskargrupp, den starka neuromiljön i Lund samt alla mina kollegor och samarbetspartners världen över.

Charlotte Ling, professor i diabetesforskning inom vilken hon studerar epigenetikens mekanismer för sjukdomsutveckling, framförallt typ 2-diabetes, och att ta fram nya sätt att förutse och behandla typ 2-diabetes.

Vad betyder rådsprofessuren för dig och din forskargrupp?

– Det betyder att jag under 10 år kan fokusera på min forskning och ägna mindre tid åt att söka pengar, vilket i nuläget tar en stor del av min arbetstid. Jag kommer kunna fokusera på att lösa problem som vi började lösa för ungefär 18 år sedan dvs vilken betydelse har epigenetik vid utveckling av typ 2-diabetes. Vi kommer också fokusera på att hitta nya läkemedel samt biomarkörer för personer med typ 2-diabetes för att dessa patienter skall få en bättre individanpassad behandling.

Rådsprofessuren innebär en långsiktighet i min forskning och att jag kan behålla personal och forskare i min grupp med mycket god kunskap inom epigenetik och typ 2-diabetes. Detta i sin tur kommer leda till mycket bättre forskning och att vi ”vågar ge oss på” svåra frågor som tar lång tid att lösa.  Projektet arbetar med flera viktiga frågeställning  bl a i) söker vi efter nya epigenetiska modifieringar som bidrar till att man får typ 2-diabetes, ii) vi söker efter nya biomarkörer  och individanpassade läkemedel för patienter med typ 2-diabetes baserade på epigenetik.
 
Vilka genombrott hoppas du på?

– Att vi ska kunna bidra med nya epigenetik-baserade biomarkörer som kan förutspå vilka läkemedel som är bäst anpassade för olika patienter med typ 2-diabetes. Jag hoppas också att vi bättre skall förstå hur epigenetik bidrar till varför personer utvecklar sjukdomen och att vi ska utveckla nya terapier baserat på epigenetik. Målet är att vår forskning skall leda till bättre behandling för personer med typ 2-diabetes samt mindre biverkningar och komplikationer.
 
Var tror du att ni befinner er om 5-10 år när det gäller cellterapier?

– Jag hoppas att vi om 10 år kan ändra vårt epigenom cell-specifikt och på så sätt förbättra ”sjuka” cellers funktion t ex ökad insulinproduktion i celler i bukspottkörteln hos patienter med typ 2-diabetes.

Jag är oerhört tacksam och glad för att jag fått Rådsprofessuren. Jag vill tacka alla nuvarande och tidigare medlemmarna i min forskningsgrupp, Enheten för epigenetik och diabetes, som arbetat hårt och långsiktigt och därmed gjort det möjligt att få Rådsprofessuren. Jag vill också tacka alla medlemmar av LUDC samt mina samarbetspartners, vilka också bidragit till denna möjlighet genom fantastiskt stöd. Självklart vill jag också tacka mina barn och min familj som stöttar mig i vått och tort.