Familjen Kamprads stiftelse firar 15 år - hur har det gått?

Forskare: Kiran Maini Gerhardsson
Projekt: Att genomföra en beteendeförändringsintervention i kommunen för att förbättra livskvaliteten hos äldre: en pilotstudie

Det som verkligen motiverar mig är att se att deltagarna faktiskt gör förändringar i sin vardag. Det är något väldigt konkret i att kunna följa den processen – att små justeringar kan leda till märkbara förbättringar.

Vad forskar du om?

– Jag forskar om hälsofrämjande insatser för äldre, med fokus på hur relativt enkla förändringar i vardagen kan göra stor skillnad. I det här projektet utvärderar vi en nyligen framtagen digital kurs för personer från 70 år och uppåt, där vi kombinerar självstudier online med fysiska träffar på en kommunal mötesplats.

Kursen består av nio moduler och handlar bland annat om ljus och belysning, fysisk aktivitet och sömn. Deltagarna får arbeta praktiskt med olika verktyg, som checklista, sömndagbok och en så kallad “provlåda” med bland annat olika ljuskällor – det handlar mycket om att lära genom att göra.

En annan del av projektet handlar om gående utomhus. Deltagarna får själva välja en runda, upp till en timme, filma omgivningarna med hjälp av en GoPro-kamera och därefter berätta om sin upplevelse av rundan när vi samtidigt ser på den inspelade filmen.

– Vi är intresserade av hur de upplever sina närmiljöer: vad som gör en promenad stimulerande, meningsfull eller trivsam. Vi har till exempel hittat något som vi kallar “urbant utomhusglimmer” - små ögonblick i stadsmiljön som väcker en positiv känsla, som solljus som speglas i vatten eller när någon visar omtanke genom att stiga åt sidan på en smal trottoar.

Studien genomförs i fyra kommuner, Lund, Malmö, Jönköping och Göteborg, och omfattar totalt 33 deltagare. Projektet pågår till 2027.

Vad betyder den här typen av stöd för forskning och samhälle?

– För den enskilde kan det här göra stor skillnad. Något så grundläggande som en bättre balans mellan ljusexponering och mörker under dygnet kan förbättra sömnen, och vi ser att vissa till och med provar att minska sin användning av sömnläkemedel. De rutiner som kursen uppmuntrar till skulle kunna bidra till bättre sömn och en mer aktiv vardag.

I förlängningen handlar det om livskvalitet: att kunna leva ett mer aktivt och självständigt liv längre upp i åldrarna. Genom att göra egna förändringar kan man också skjuta upp behovet av mer omfattande insatser från hemtjänsten och synmottagningen menar Kiran.

– Samtidigt bidrar forskningen med kunskap om hur den här typen av stöd kan utformas och implementeras, vilket är viktigt i takt med att befolkningen blir allt äldre.

Vilka resultat och insikter har ni kommit fram till?

– Ett av våra huvudsakliga syften har varit att utvärdera den digitala kursens användbarhet. Resultaten visar att den fungerar väl:  deltagarna upplever den som tillräckligt användarvänlig, och framför allt ser vi att den leder till faktiska förändringar.

Nästan alla deltagare har gjort minst en förändring i sin vardag. Två tredjedelar har justerat sin ljusmiljö, och ungefär hälften har gjort förändringar kopplade till fysisk aktivitet och sömn.

– Vi följer upp deltagarna efter tre månader och planerar även en uppföljning efter tio månader för att se hur hållbara förändringarna är över tid.

När det gäller promenaderna visar den preliminära tematiska analysen, baserad på forskningsmaterial från Malmö och Lund, att det finns vissa återkommande faktorer som gör promenader mer upplevelserika och stimulerande. Det kan handla om att få möjlighet till pauser, variation i miljön och närhet till naturinslag eller små detaljer som skapar en känsla av välbefinnande förklarar Kiran.

– Resultaten från de äldre deltagarnas upplevelser av sina promenader och från fokusgruppdiskussionerna med stadsbyggnadskontoren hoppas vi ska leda till bättre utformade stadsmiljöer som främjar hälsa och positiva upplevelser.

Vad motiverar dig att fortsätta forskningen?

– Det som verkligen motiverar mig är att se att deltagarna faktiskt gör förändringar i sin vardag. Det är något väldigt konkret i att kunna följa den processen – att små justeringar kan leda till märkbara förbättringar.

Jag ser det också som ett viktigt komplement till kommunernas insatser. Frågan framåt är hur den här typen av kurs kan implementeras i praktiken. Intresset från kommunerna finns, men det återstår att se hur det kan bli en del av deras ordinarie verksamhet – och där finns en stor utmaning.

Samtidigt är det inspirerande att arbeta med beteendeförändringar på det här sättet, och att få ta del av äldres egna upplevelser, idéer och perspektiv. Det ger en tydlig riktning för hur vi bör utveckla framtida insatser, avslutar hon.

Forskare: Matti Cervin, specialistpsykolog inom barn- och ungdomspsykiatri och forskare vid Lunds universitet och Skånes universitets-sjukhus.
Forskningsprojekt: Tillgänglig, effektiv och jämlik vård för barn och unga med ångestsyndrom 

Vi hoppas också kunna bidra till en bättre grundläggande förståelse för ångestsyndrom, vilket i framtiden kan lägga grunden för förbättrade behandlingar och förebyggande insatser.

Vad handlar projektet om? 

– Projektet handlar om hur vården för barn och ungdomar med ångestsyndrom bäst ska organiseras. I dag får väldigt få barn med ångest evidensbaserad behandling, trots att ångest är en av de vanligaste orsakerna till svårigheter att fungera i vardagen hos barn och unga. I en stor randomiserad kontrollerad studie (n = 556) jämför vi två olika sätt att strukturera vården. Alla deltagande barn får evidensbaserad behandling, men vårdkedjan är organiserad på olika sätt i de två modellerna. Vi studerar utfall både för familjerna och för samhället i stort, inklusive vårdens kostnader och resursanvändning.
 
Projektet syftar också till att öka den generella kunskapen om ångestsyndrom hos barn och unga, inklusive vilka faktorer som bidrar till utveckling och vidmakthållande av tillståndet, och hur dessa påverkar behandlingsutfall och långsiktig utveckling. Vi undersöker ett brett spektrum av faktorer, från genetiska markörer och individuella egenskaper till familje- och skolkontext.

Vad betyder stödet för forskning och samhället?

– Stödet möjliggör att vi kan gå från att studera enskilda behandlingar till att studera hela vårdmodeller, det vill säga hur vården faktiskt organiseras i verkligheten. Det medför att resultaten blir direkt relevanta för hur resurser fördelas, hur vårdkedjor utformas och hur tillgången till evidensbaserad behandling kan förbättras i praktiken. Vi hoppas också kunna bidra till en bättre grundläggande förståelse för ångestsyndrom, vilket i framtiden kan lägga grunden för förbättrade behandlingar och förebyggande insatser.

Vilka resultat och insikter har ni kommit fram till?

– Vi har genomfört en pilotstudie med 51 familjer som gick bra. Just nu är stora studien i full gång och vi har inkluderat 100 familjer sedan sommaren 2025. Vi ligger således bra i fas och om några år kommer flera viktiga resultat från studien att publiceras.

Vad motiverar dig att fortsätta forskningen?

– Bra fråga! Att vara forskare kan ofta vara stressigt, särskilt när man leder stora projekt som sträcker sig över många år, involverar många medarbetare och där ett stort antal familjer får vård inom ramen för forskningen. Samtidigt är det otroligt givande att få arbeta med att försöka förstå hur världen och människorna i den fungerar, i detta fall ångestsyndrom hos barn och unga. Jag tror att det i grunden nyfikenhet som motiverar mig att fortsätta.

Forskare: Patrik Midlöw, professor och distriktsläkare vid Centrum för Primärvårdsforskning (CPF)
Projekt: Personcentrerad behandling av högt blodtryck

Det viktigaste resultatet är att fler patienter uppnår målblodtryck när man använder personcentrerad behandling med stöd av informationsteknologi.

Vad handlar ert projekt om?

– Projektet handlar om personcentrerad behandling av högt blodtryck i primärvården, där den stora majoriteten av patienter med hypertoni behandlas. Ofta har patienterna dessutom flera andra sjukdomar. Personcentrerad behandling är individanpassad, och när patienterna är aktivt delaktiga når fler målblodtryck. Det minskar i sin tur risken för exempelvis hjärtinfarkt, stroke och njursjukdom.

Vad betydde det ekonomiska stödet för studien?

– Det ekonomiska stödet var en förutsättning för att vi skulle kunna genomföra en stor klinisk studie i fyra olika regioner. Utan anslag går den typen av kliniska studier inte att bedriva. Det viktigaste resultatet är att fler patienter uppnår målblodtryck när man använder personcentrerad behandling med stöd av informationsteknologi.

Varför är det här viktigt?

– Högt blodtryck är mycket vanligt, och bättre behandlingsresultat minskar risken för allvarliga sjukdomar och död. Därför är det också oerhört viktigt att den här typen av studier görs i primärvården, eftersom det är där patienterna behandlas.

Forskare: Carl Johan Fürst, professor emeritus, palliativ medicin, forskare vid Palliativt utvecklingscentrum, Lund universitet och Region Skåne
Forskningsprojekt: Palliativt centrum Skåne

Den viktigaste motivationen för att fortsätta med forskning är positiva resultat och att den nya kunskapen når ut till de som är berörda. I det här fallet [---] att patienter får bästa tänkbara vård i livets slutskede och att så många människor som möjligt vågar tala om döden.

Vad handlade forskningsprojektet om?

– Projekten som fått stöd av Familjen Kamprads stiftelse har varit helt avgörande för uppbyggnaden av forskningsverksamhet, utvecklingsarbete och utbildningsaktiviteter vid Palliativt Utvecklingscentrum vid Lunds universitet och Region Skåne. De mest uppmärksammade projekten handlar om forskning och utbildning kring samtal och kommunikation i mötet med patienter med livshotande sjukdom (De nödvändiga samtalen, DNS). Ett annat projekt handlar om att skapa tydliga och kliniskt användbara stöd för att planera och genomföra vården i livets slutskede; Att hitta patienterna i tid och bedöma vårdbehov för att kunna ge bästa tänkbara vård under livets sista tid (Nationell vårdplan för palliativ vår, NVP). Ett tredje projekt handlar om att öka medvetenheten och kunskapen om palliativ vård i samhället, ett så kallat folkhälsoperspektiv (Österlenprojketet).

Vad betyder den här typen av stöd för forskning och samhället?

– Stödet har möjliggjort utvecklingen den här typen av projekt där vi med ett vetenskapligt förhållningssätt har startat från grunden inom områden som är väldigt lite undersökta och utvecklade. Samtliga projekt har den enskilda patienten, närstående eller allmänheten i fokus för aktiviteterna. Stödet har också gett verksamheten uppmärksamhet vilket inneburit att även andra finansierar har fått upp ögonen för området.

Vilka resultat och insikter har ni kommit fram till?

– Våra kurser i samtal och kommunikation (DNS) har nått över 4000 deltagare, de allra flesta läkare. Vår vårdplan (NVP) inklusive riktade utbildningar når knappt 600 enheter som vårdar patienter inom palliativ vård över hela Sverige. I projekt riktat mot allmänheten har vi inom ramen för Österlenprojektet bedrivit offentliga seminarier på temat livets slutskede och palliativ vård, filmvisningar, paneldebatter, ”dödscaféer” och kostnadsfria kurser i ”Sista hjälpen”. Sista hjälpen är kostnadsfria kurser kring palliativ vård och vård av döende. Sammanlagt samlade projektet över 700 deltagare.

Vad motiverar dig att fortsätta forskningen?

– Den viktigaste motivationen för att fortsätta med forskning är positiva resultat och att den nya kunskapen når ut till de som är berörda. I det här fallet kurser i samtal för läkare och sjuksköterskor som möter patienter med livshotande sjukdomar, att patienter får bästa tänkbara vård i livets slutskede och att så många människor som möjligt vågar tala om döden.

Forskare: Anne Wissendorf-Ekdahl
Forskningsprojekt: Är vård givet med ett geriatriskt sjukhusanslutet team bättre än vanlig vård? - en randomiserad kontrollerad studie.

Genom forskning kan man ta reda på vad man ”tycker” är bra och vad som verkligen ”är” bra til gagn för våra patienter - och inget ger en större och bättre motivering.

Vad handlade ditt forskningsprojektet om? 

– Vi identifierade multisjuka äldre genom regionens databaser såsom personer över 75 år som hade haft 3 eller flera besök på akutmottagning eller inläggningar under föregående året (när vi rekryterade personer till studien) och som hade tre eller flera diagnoser.

Sedan fick hälften tillgång till ett geriatrisk mobilt team utöver vanlig vård - och den andra hälften fick enbart vanlig vård.

Efter två år visade det sig att det inte blev några skillnader mellan grupperna när det gäller bl a behov av inläggningar, akutmottagningsbesök och livskvalitet och att de totala kostnaderna mellan grupperna inte heller var signifikant olika. 

Vad betyder den här typen av stöd för forskning och samhället?

– Studiens resultat skiljer sig från en likande studie som hade gjorts i Norrköping fem år tidigare där vi visad på signifikant färre vårddagar och bättre överlevnad för den grupp som fick tillgång till det geriatriska mobila teamet. Studiens resultat kan tolkas positivt som att man inom primärvården har blivit bättre på att ta hand om multisjuka äldre i team. Vi tror även att det geriatriska teamet inte hade samma kompetens som i Norrköping i geriatrik då all personal var helt nyrekryterat i samband med at vi öppnade en nystartat geriatrisk avdelning (som fortfarande finns och har vuxit) samt att vi hade en väldigt stor personalomsättning under studieperioden (2 år) varför kontinuiteten, som är v riktig för denna patientgrupp, inte var tillräckligt god.

Vilka resultat och insikter har ni kommit fram till?

– Det räcker inte ha sjukhusbundna geriatriska team om inte de, i samklang med färsk forskning, även kan erbjuda mera avancerade åtgärder som exempelvis blodtransfusioner, odling av blod för bakterier, ger syrgas etc. Detta koncept som heter ”hospital at home” och medför att flera sköra äldre kan vårdas hemma vilket är det de flesta vill.

Vad motiverar dig att fortsätta forskningen?

– Genom forskning kan man ta reda på vad man ”tycker” är bra och vad som verkligen ”är” bra til gagn för våra patienter - och inget ger en större och bättre motivering. Kamprads stiftfelsens fokus på äldre och livskvalitet möjliggör forskning inom ett område där forskningen är eftersatt då den geriatriska kliniska forskningen behöver göra mycket mera. Jag glömmer aldrig min glädje när jag öppnade kuvertet med besked om beviljande av medel! Att jag sedan inte kunde bekräfta min hypotes - att tillgång till ett geriatriskt mobilt team medför mindre behov av sjukhusvård - är ett viktigt fynd så vi inte använder resurser på detta i onödan.

Forskare: Steven Schmidt, docent och forskagruppschef i Tillämpad gerontologi
Forskningsprojekt: Transdisciplinary research to optimize healthy ageing in and out of the home

För samhället innebär resultaten att sådana system i framtiden kan integreras i smarta hem och ge äldre personer feedback i realtid, vilket kan bidra till ökad livskvalitet och självständighet.

Vad forskar du om?

– Syftet med forskningen var att ta fram innovativa lösningar som motsvarar äldre personers behov och önskemål, för att underlätta deltagande i vardagliga aktiviteter samt förbättra livskvalitet och välbefinnande på äldre dar. Eftersom projektet inleddes under covid-19-pandemin behövde vi anpassa den ursprungliga planen. I stället för att använda den bredare strategi som initialt planerats för att identifiera innovativa lösningar, begränsade vi fokus till teknik.

Smarta hem-tekniker

– I två av studierna inriktade vi oss på smarta hem-tekniker. Den ena studien syftade till att förstå behov, önskemål och hinder kopplade till användning av smarta hem-teknik för att stödja vardagliga aktiviteter ur användarnas perspektiv. Deltagarna representerade tre generationer: 30–39, 50–59 och 70–79 år. Målet var att identifiera lösningar som är relevanta både för dagens och framtidens äldre.

I den andra studien använde vi samskapande metoder för att identifiera smarta hem-lösningar som överensstämde med de behov och önskemål som framkom i den första studien. Här deltog personer från samma åldersgrupper tillsammans med teknikutvecklare. En viktig slutsats från dessa studier var det stora intresset för att använda artificiell intelligens i system som kan ge feedback i realtid om vardagliga aktiviteter. Exempelvis skulle sådana system kunna påminna användaren om att utföra en aktivitet efter en period av inaktivitet eller uppmärksamma avvikelser från normala aktivitetsmönster.

I nästa studie använde vi därför maskininlärning och sensorer för att identifiera specifika aktiviteter i hemmet. Vi lyckades identifiera 12 av 14 aktiviteter med 89 procents noggrannhet, vilket visar på potentialen att använda sådana system för att övervaka aktivitetsmönster och ge individanpassad feedback.

Resultaten belyser vikten av människocentrerad innovation för att säkerställa att teknikens egenskaper och funktioner överensstämmer med användarnas behov och önskemål, samt för att hantera potentiella hinder för användning. Vidare visar resultaten att åldersrelaterade stereotyper kring teknikintresse inte stämmer – det var exempelvis den äldsta åldersgruppen som visade störst intresse för AI i hemmet. Genom att använda lägenheten i Movement and Reality Lab (MoRe-Lab) utvecklade vi metoder för både kvalitativ och kvantitativ datainsamling i en ekologiskt valid miljö.

Vad betyder detta för forskning och samhälle?

– För samhället innebär resultaten att sådana system i framtiden kan integreras i smarta hem och ge äldre personer feedback i realtid, vilket kan bidra till ökad livskvalitet och självständighet. De kan även användas inom både formell och informell vård genom att övervaka beteendemönster och identifiera avvikelser som kan tyda på försämrad hälsa eller sjukdomsförlopp.

Detta proaktiva arbetssätt möjliggör tidigare insatser genom att upptäcka små förändringar innan de utvecklas till mer allvarliga tillstånd som kräver akut vård. Systemen skulle därmed kunna bli en del av framtidens välfärdsteknik. Ett AI-baserat, individanpassat övervakningssystem skulle dessutom kunna bidra till en mer personcentrerad vård jämfört med dagens lösningar.

Vilka resultat och insikter har du kommit fram till?

– Två av studierna bidrog med kunskap om hur smarta hem-tekniker kan utformas för att främja ett aktivt och hälsosamt åldrande. Resultaten visar att både dagens och framtidens äldre ser stor potential i dessa tekniker – inte bara för att minska ensamhet och öka trygghet, utan också för att stödja deltagande i vardagliga aktiviteter.

Samtidigt framgår det att dagens smarta hem-teknik behöver utvecklas vidare, både vad gäller design och funktionalitet. Tekniken behöver bli mer användarvänlig och bättre kunna anpassas till individens vanor och livssituation.

Sensorstudien visade också på potentialen i att integrera smarta hem-teknik med AI-baserade bärbara sensorer, vilket på sikt skulle kunna bidra till en omvandling av svensk välfärdsteknik. Sådana lösningar kan stärka äldre personers känsla av trygghet, självständighet och delaktighet i vardagen.

Resultaten understryker även att framtida teknik måste utvecklas med en djup förståelse för hur den samspelar med äldre människors vardagsliv, förmågor och behov – eftersom det är denna interaktion som avgör teknikens faktiska värde.

Vad är det som gör att du vill fortsätta forska?

– Att gå från forskning till implementering är ofta en lång och ibland frustrerande process. Samtidigt är de potentiella fördelarna som framkommit i våra studier en stark drivkraft för fortsatt forskning. Eftersom många tekniska lösningar utvecklas utan att ta tillräcklig hänsyn till äldre personers behov och önskemål, är det viktigt att fortsätta arbeta med deltagande metoder för att skapa bättre anpassade produkter.

Personligen finner jag stor motivation i deltagarnas engagemang och i att ta del av deras idéer om vad som verkligen kan förbättra deras vardag.

Forskare: Meliha Kapetanovic, adjungerad professor, handledare, läkare, Reumatologi och molekylär skelettbiologi
Projekt: TINDRA

Våra resultat visar att tät uppföljning och intervention leder till att flera patienter med nydebuterad sjukdom som snabbt kommer till en reumatolog, påbörjar aktiv sjukdomsmodifierande behandling och följs tätt av reumatologsjuksköterska.

Vad handlade ert projekt om?

– Syftet med TINDRA (Tät uppföljning och intervention vid nydebuterad RA) projektet är att undersöka om tidigt omhändertagande av patienter med nydebuterad reumatoid artrit (ledgångsreumatism) med täta besök hos reumatolog, sjuksköterska samt så kallade reumateamet (det vill säga fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator) leder till att flera patienter uppnår besvärsfrihet (så kallad remission), mindre utveckling av kronisk smärta, depression och ångest, bättre livskvalitet samt att behålla sin fysiska funktion och arbetsförmåga. 

Genom att erbjuda patienter en tid för specialistläkarbedömning inom några veckor efter att patienter sökt via internetplattformen ”ont i lederna” eller kommit på remiss från primärvården, har patienten med bekräftad diagnos kunnat påbörja aktiv sjukdomsmodifierande behandling tidigt. Genom täta besök (”tight control”) hos reumatolog och sjuksköterska har behandlingen kunnat vid behov justeras snabbt för att så tidigt som möjligt uppnå och behålla remission (”treat to target”-strategi). Genom personcentrerad vård stärks patientens tilltro till den egna förmågan att kunna hantera sin kroniska sjukdom. Kontakt med sjukgymnasten går ut på att förbättra levnadsvanor, avråda från rökning och alkohol samt mäta fysisk kondition och uppmuntra fortsatt fysisk aktivitet trots sjukdomen.

Vad betyder den här typen av stöd?

– Denna typ av stöd är oerhört viktigt för forskning och fortsatt utveckling av sjukvården. I vårt forskningsprojekt har nästan 200 patienter deltagit hittills vilket har inneburit en del personalresurser samt andra kostnader (exempelvis analys av biomarkörer och proteomik) vilka inte skulle kunna göras utan stödet från bland andra familjen Kamprads stiftelse. Generellt sett, för att införa nya strategier på en bredare front inom sjukvården behöver vi vetenskapliga studier som visar fördelar med den metoden jämfört med rådande klinisk praxis. Det är så nya vården utvecklas och där stiftelser liknande familjen Kamprads stiftelse som stöttar den typen av forskning spelar en avgörande roll.

Vilka resultat har ni kommit fram till?

– Våra resultat visar att tät uppföljning och intervention leder till att flera patienter med nydebuterad sjukdom som snabbt kommer till en reumatolog, påbörjar aktiv sjukdomsmodifierande behandling och följs tätt av reumatologsjuksköterska (varannan vecka) under de första månaderna i sjukdomen: 

• mår bättre
• uppnår oftare besvärsfrihet (remission)
• behåller bättre sin fysiska funktion
• har mindre värk redan efter 6 månader. 

I en kvalitativ intervjustudie har vi kunnat visa att patienter som deltagit i TINDRA-projektet mår psykiskt bättre, upplever sig ha en bättre kontroll över sin kroniska sjukdom, känner sig mer delaktiga i vården och har en bättre förmåga att hantera sin sjukdom jämfört med patienter som följs enligt rutinmässig klinisk praxis. Vi har dessutom kunnat visa att tät uppföljning av sjuksköterska, det vill säga sjuksköterskeledd uppföljning, är effektiv och kan på sikt leda till mindre sjukvårdskostnader.

Vad motiverar dig till att fortsätta med forskningen?

– Min forskargrupp sysslar dels med klinisk forskning och dels med mer translationell forskning. Jag blir mest motiverad när våra vetenskapliga undersökningar visar att det vi studerar kommer till nytta för patienter med reumatiska sjukdomar. Som bekant är reumatiska sjukdomar kroniska, innebär i många fall livslångt lidande för patienter och att genom min forskning på något sätt kunna bidra till att detta lidande minskar är mitt yttersta mål.