Stamcelltransplantation – nyckeln till ett friskare åldrande?

Möss blir bara ett par år gamla som mest. Det gör det smidigt att använda möss i forskning om åldrande, samtidigt som det gör att mössens åldrande går i rasande tempo jämfört med människans.

– Studien är gjord på möss och även om det biologiska åldrandet hos möss och människor är mycket likt är det långt kvar till kliniska behandlingar. Men studien har lyckats visa att det går att ersätta åldrande och defekta blodstamceller på ett säkert sätt, säger David Bryder, professor i molekylär hematologi vid Lunds universitet.

Perfekt balans

När vi är unga och friska råder en perfekt balans i vårt blodbildande system. Varje sekund nybildas miljontals blodceller i jämn takt i vår kropp. Stamceller i benmärgen kan känna av hur mycket som behövs av de olika typerna av blodceller – röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. De röda blodkropparna transporterar syre, de vita blodkropparna är immunceller som behövs i kroppens immunförsvar och blodplättarna är till för att levra blodet.

– När vi åldras försämras förmågan. Det största problemet med åldrande blodstamceller är immunkänsligheten, att vårt immunförsvar blir sämre. Det gör att risken för många olika sjukdomar ökar, som leukemier och immunsjukdomar. Vanliga infektioner blir värre och mer utdragna.

Genom att transplantera blodstamceller från unga möss till äldre lyckades forskarna föryngra de gamla mössens blodbildande system och immunförsvar. Och de lyckades göra det utan cellgifter och strålning.

– Att kunna göra det på ett skonsamt sätt är viktigt. De flesta av patienterna som behöver en stamcellstransplantation är äldre och det är inte alla som klarar de tuffa behandlingar som krävs i dag.

Stora problem

För det finns två stora problem med stamcellstransplantationer i dag: brist på donatorer och den behandling med cellgifter och strålning som behövs för att förbereda mottagarens kropp. För att friska blodstamceller ska få plats i den mjuka benmärgen måste äldre stamceller förgöras – eller åtminstone luras ur sitt bo.

– Vi lyckades tillfälligt locka ut äldre blodstamceller i blodet i stor mängd samtidigt som vi injicerade nya friska blodstamceller. Sedan blir det tävling i blodet om vilka som först lyckas ta sig in i benmärgen, eftersom det bara är där de kan föröka sig. De yngre, friskare stamcellerna vann.

Ett viktigt steg var att föröka de unga, friska blodstamcellerna i labbet innan transplantationen, eftersom det är svårt att få fram tillräckligt många blodstamceller för att få önskad effekt. Forskarna använde också ett läkemedel med antitoxiner som riktar in sig på defekta stamceller, i stället för att som med cytostatika döda både friska och sjuka celler urskillningslöst.

Unga celler stärker

De gamla mössen visade efter transplantationen en stark återhämtning i produktionen av så kallade naiva B- och T-lymfocyter, de celler som är bäst på att attackera patogener som virus och bakterier.

– Det är celler som spelar en nyckelroll i immunförsvaret och som vanligtvis minskar med åldern. Dessa unga celler överlevde inte bara – de omformade hela immunlandskapet i den äldre kroppen.

Stamcellstransplantationer används än så länge främst i vården för att bota blodsjukdomar, vissa cancerformer och immunsjukdomar. Men det finns en stamcellsturism, där kliniker i länder med oseriösa regelverk säljer dyra behandlingar utan evidens till svårt sjuka människor.
 

Det sorgliga är att sjuka människor, ibland familjer med svårt sjuka barn, söker sig utomlands och lägger alla sina pengar och värdefull tid på behandlingar utan evidens

Det finns också ett fåtal friska techmiljardärer som är beredda att utsätta sig för tuffa stamcellsbehandlingar i sin jakt på evig ungdom. Bryan Johnson, som startat Don’t Die-rörelsen i USA, har till exempel injicerat unga stamceller i sina leder för att göra dem yngre och spänstigare – till priset av att kroppen kändes ”som om jag hade varit med i en bilkrasch” efter de förberedande behandlingarna.

– Vill de utsätta sig för det så är det upp till dem. Det sorgliga är att sjuka människor, ibland familjer med svårt sjuka barn, söker sig utomlands och lägger alla sina pengar och värdefull tid på behandlingar utan evidens.

Sparar navelsträngsblod

Det finns också företag som erbjuder sig att spara ditt barns navelsträngsblod i en biobank, för en summa på runt 30 000 kronor. Om barnet senare drabbas av sjukdom är tanken att man då ska kunna transplantera barnets egna stamceller. Men detta tycker David Bryder är en dålig idé.

– Det finns för få stamceller i navelsträngen, och sjukdomarna där de möjligtvis skulle kunna göra skillnad är få och sällsynta. Pengarna vore till bättre nytta för barnet på andra sätt.

Tanken att donera till sig själv är dock inte dum, eftersom det är brist på donatorer och svårt att matcha donator och mottagare. Det finns också stora samhällsekonomiska problem med att en allt större andel människor är äldre och därmed sjukare i stora delar av världen. Alldeles säkert skulle det vara lönsamt med förebyggande behandlingar som medger ett mer hälsosamt åldrande.

– Om man kunde skörda stamceller i 20-årsåldern och frysa ner dem skulle det nog vara lagom att transplantera dem i 40–50-årsåldern, om det gick att göra på ett säkert sätt utan stora biverkningar.

Om man i framtiden kan genomföra skonsamma stamcellsbehandlingar ser David Bryder stora hälsovinster.

– Tänk om man kunde byta ut sitt blodbildande system på samma sätt som man byter ut en höftled – det vore fantastiskt.

Text: Jenny Loftrup 
Artikeln är tidigare publicerad i tidskrifte Vetenskap & Hälsa, 2026