–  Att vården blir bättre kring barnafödande är angeläget och det är verkligen häftigt att få vara med och designa en studie som ger goda resultat och som sedan implementeras direkt i vården. Med kollegialt barnmorskestöd lyckades vi minska allvarliga bristningar med 30 procent. Alla som var med i genomförandet var mycket motiverade och vi lyckades med datainsamling i en komplex vårdmiljö. Vi kan inte se några negativa effekter av modellen (vi arbetar vidare med att bli fler barnmorskor inom kvinnosjukvården).
 
Hur kom det sig att du en gång började forska?
–  Jag är en nyfiken person! Under min utbildning till barnmorska fick jag vara med och videofilma nyfödda barn och deras amningsbeteende. Min allra första studie var sedan att observera nyfödda barn och för tidigt födda barn som ammade. Jag arbetade sedan som barnmorska med förlossningsrädda kvinnor och studerade hur vi allra bäst kan ge stöd. Nu skulle jag vilja studera vilka positiva effekter vi kan nå med kontinuitet; när samma barnmorska följer och ger kvinnan vård genom graviditet, födande och eftervård. Jag är nyfiken på vilka positiva effekter det kan ge. Att ställa forskningsfrågor utifrån vården tillsammans med de som vården berör för att vara med och utveckla och förbättra är drivkraften bakom.

Läs mer om studien

Text: Tove Smeds
Foto: Helen Wolgers
Artikeln är tidigare publicerad på Medcinska fakultens web 2022