"Psykisk ohälsa i min närhet bidrog till mitt yrkesval"

Kanske var det dessa erfarenheter som bidrog till att hon valde att utbilda sig till läkare. Under läkarutbildningen gjorde hon praktik utomlands på både barnhem och barnsjukhus. Det blev tydligt för henne att barns utveckling i grunden följer samma mönster – oavsett kontext, trauman eller landsgränser.

– Det har successivt stärkt mitt engagemang för barns och ungas psykiska hälsa och för möjligheten att påverka deras förutsättningar för ett gott liv.

När Emma Claesdotter-Knutsson började arbeta kliniskt blev bredden i uppdraget tydlig. Hon mötte barn och unga med adhd och autism, könsdysfori, psykisk ohälsa och erfarenheter av normbrytande beteende eller kriminalitet. Samtidigt upplevde hon att mycket av behandlingsarbetet vilade på individuella bedömningar, snarare än tydlig evidens. Det blev drivkraften bakom hennes vilja att bidra till forskning om vilka insatser som faktiskt hjälper.

– Det här är ett forskningsområde som är i ständig förändring – och som forskare behöver man följa med i den utvecklingen.

Den tiden är förbi när vi bara kunde dra ut sladden

Under det senaste decenniet har fler och fler barn och ungdomar sökt till kliniken med problem relaterade till skärmanvänding. Det har alltså plötsligt dykt upp nya faktorer i samhället som avspeglar sig i barns mående. Många familjer har också svårt att hantera de konflikter som uppstår kring att begränsa skärmanvändningen. Emma Claesdotter-Knutsson är själv förälder till fem barn och har på nära håll upplevt hur skärmen påverkar dem på olika sätt. 

– Den tiden är förbi när vi bara kunde dra ut sladden. Nu måste vi prata om vad vi får genom sladden och lära oss att hantera det. Men jag är en positiv person jag har en stark tilltro till barn och ungdomar och ser att det finns mycket i samhället idag som är gott och hoppfullt. 

Text och foto: Åsa Hansdotter