"Mina erfarenheter har gett Parkinsons sjukdom ett ansikte"

Maria Swanberg, docent numera, fokuserar i sin forskning på olika riskfaktorer bakom Parkinsons sjukdom. Både genetiska faktorer, miljö och livsstil påverkar sjukdomsrisken.
 
– Jag är särskilt intresserad av hur dessa olika typer av riskfaktorer samverkar. Det är bara i få fall som sjukdomen är rent genetisk och starkt ärftlig. Över 95 procent av de drabbade har istället en komplex sjukdom som beror på flera faktorer, säger Maria Swanberg 
 
Av de så kallade neurodegenerativa sjukdomarna, tillstånd som gradvis bryter ner nervceller, är Parkinsons den näst vanligaste efter Alzheimers. Debutåldern för sjukdomen är vanligast runt 60 år, och runt en procent av befolkningen 60 plus drabbas av Parkinsons sjukdom.  Män har 30 procent högre risk att drabbas än kvinnor.
 
– När min pappa fick sin Parkinsonsdiagnos 2005 var jag doktorand. Han var då just 60 år. Då forskade jag på neurodegenerativa sjukdomar över lag, men när jag 2011 startade min egen forskargrupp var det med fokus på Parkinsons sjukdom, berättar Maria Swanberg. 

Att leva nära någon med sjukdomen gör att min forskning alltid känns relevant.

Runt samma tid började pappans sjukdomskomplikationer tillta. Från att ha kunnat jobba och fungera ungefär som vanligt, försämrades motorik och balans snabbt och effekten av medicinen fluktuerade mycket. Med hjälp av mer avancerad medicinering – med pump rakt in i tolvfingertarmen – förbättrades många av symptomen. Ett tag. Det är typiskt för Parkinsons sjukdom, säger Maria Swanberg, att medicineringen blir allt svårare att balansera och successivt tappar i effekt. Efter de motoriska problemen, drabbas många av demens. Det mest ledsamma för honom var initialt att inte längre kunna utforska naturen och fotografera djur och växter. Senare fungerade inte vardagen och han flyttade till ett demensboende. 
 
– Pappa dog 2023. Vi säger att man dör med Parkinsons sjukdom, inte av. Men hans sista år i livet hade ju blivit helt annorlunda om han inte haft den sjukdom han hade. 
 
Hur mycket sjukdomen påverkar livet för både den drabbade och anhöriga, det blev en ögonöppnare för Maria Swanberg trots all teoretisk kunskap. 
 
– Jag har inte forskat om Parkinsons för att kunna bota pappa. Men att leva nära någon med sjukdomen gör att min forskning alltid känns relevant. Mina erfarenheter har gett sjukdomen ett ansikte. 

Text och foto: Erika Svantesson