"Jag vill göra mycket inom äldreomsorgen"

”Så här kan vi inte ha det.”. Frasen skulle kunna kallas Susanne Iwarssons ledord. Redan som nybakad arbetsterapeut sent 70-tal kunde hon se att yrket behövde utvecklas. Susanne Iwarsson sökte ständigt praktiska lösningar som kunde förbättra patienternas vardag och öka deras självständighet. Men hon såg också behov av att lyfta frågor om förutsättningar för aktivitet och delaktighet från individuella åtgärder till samhällsplaneringen. Utveckling brann hon för, redan från start.
 
Som anställd vid ett primärvårdsdistrikt i norra Skåne blev hon många gånger anlitad för att åtgärda så kallade ”handikappanpassade” bostäder. 
 
– På pappret såg de anpassade ut – men både äldre själva och deras anhöriga blev snabbt varse att det inte ens gick att flytta in. Trappor och trösklar. För smala dörrar. Badkar – omöjliga, och farliga, att komma i. 
 

Jag vet att den forskning jag leder kan göra skillnad

Redan på 60-talet, när farmodern med MS skjutit en köksstol framför sig som stöd (rollatorn var ännu inte uppfunnen) och blivit buren upp- och nedför trapporna av familjens starka karlar, såddes nog ett frö hos Susanne Iwarsson av betydelsen av praktiska, hållbara lösningar för livskvalitet och självständighet. Nu råkade hennes farmor vara en aktiv person som såg till att delta på sina villkor. Men att en massa nybyggda bostäder, 30 år senare, var tvungna att individanpassas för dyra pengar för att matcha grundkraven för en tillgänglig bostad… nej, så kunde vi ju inte ha det. Detta blev ingången till Susanne Iwarssons mångåriga forskningsfokus på tillgängliga bostäder för den åldrande befolkningen. 
 
Att det finns mycket att göra även inom äldreomsorgen har blivit konkret vardag för henne sedan hennes mamma drabbades av demenssjukdom. Som anhörig ser hon nu på nära håll hur mycket faller mellan stolarna när det gäller sköra äldre som bor kvar hemma, inte minst i skarven mellan hemtjänsten å ena sidan och hälso- och sjukvården å den andra.
 
– Att få dessa perspektiv på de utmaningar äldre möter i samhället ger ytterligare skjuts åt mitt engagemang och min forskning. Men det kan vara knepigt när olika roller går ihop – arbetsterapeut, professor, dotter till en gammal mor… Jag är ju även skattebetalare och väljare – såväl när det gäller kommunal som regional och nationell nivå. Jag vet att den forskning jag leder kan göra skillnad, även om det tar tid för ny kunskap att omsättas i politik och praktik.

Text: Erika Svantesson
Foto: André de Loisted