Totalt är det nu 24 forskargruppledare knutna till WCMM i Lund – 14 kliniska forskare och 10 grundforskare. Tillsammans driver de forskningen inom regenerativ medicin framåt – från molekyl till människa.

De tre nya forskarna är:

Lisa Påhlman, Wallenberg Molecular Medicine Clinical Researcher, och infektionsläkare på Skånes universitetssjukhus, forskar kring olika aspekter av luftvägsinfektioner. Framförallt studerar hennes forskargrupp mikrobiomet i luftvägarna hos lungtransplanterade-respektive patienter med cystisk fibros (CF). Båda patientgrupperna har ett förändrat luftvägsmikrobiom på grund av sin underliggande sjukdom och måste ges  frekventa antibiotikabehandlingar.

Akuta och kroniska luftvägsinfektioner är vanliga i dessa båda patientgrupper och personerna blir ofta koloniserade med olika patogener.

– Det saknas kunskap vad gäller många av de olika mikroberna som finns i luftvägarna hos dessa patienter. Forskningsfrågor som jag och mina kollegor är intresserade av och ska undersöka är:

• Kan vi identifiera specifika mikrober i luftvägsmikrobiomet som antingen orsakar eller skyddar mot luftvägsinfektioner?
• Vad är den kliniska betydelsen av olika mikrober som finns i luftvägarna hos dessa patienter?
• Vilka bakteriella virulensfaktorer (sjukdomsframkallande faktorer) är viktiga för etablering av akuta och kroniska luftvägsinfektioner?

– WCMM är en unik plattform för translationell forskning. Finansieringen från WCMM tillåter mig att fortsätta och utveckla min forskningslinje i en unik miljö för nya och translationella forskningssamarbeten, säger Lisa Påhlman.

Nicholas Leigh, Wallenberg Molecular Medicine Fellow, rekryterad från Harvard University, Boston, USA. Hans forskning syftar till att förstå hur vårt immunsystem kan underlätta och bidra till regeneration (återskapande, förnyelse) av vävnad vid skada eller efter amputation av kroppsdel.

När vi människor skadar oss läker i regel våra sår men vävnaden återskapas inte helt och hållet, istället uppstår ärrbildning vid det skadade området. Likaså om vi tvingas amputera en kroppsdel så växer den inte ut igen. Men det finns arter, som salamandern, vilken har en helt annan förmåga att regenerera och fullt ut återskapa en förlorad kroppsdel. Varför det skiljer sig så åt mellan arterna vet vi ännu inte mycket om. Men en tydlig skillnad mellan salamandern och människa är hur respektive arts immunsystem svarar på skada.

– Därför använder vi salamandern som modellsystem. Genom att kombinera metoder från såväl immunologin som regenerativ biologi och banbrytande så kallade omics-baserade teknologier och metoder kan vi studera hur salamanderns immunsystem fungerar och möjliggör regenerering och sårläkning utan ärrbildning.  Med förståelse om salamanderns immunsystem hoppas vi i framtiden kunna möjliggöra behandlingar utformade för att utnyttja immunsystemet på ett sätt så att det främjar regeneration också hos människa, säger Nicholas Leigh.

– WCMM är en idealisk miljö för att underlätta samarbete med andra forskare som också är fokuserade på regenerering och inte minst viktiga är den direkta kopplingen till kliniska samarbeten

Andreas Edsfeldt, Wallenberg Molecular Medicine Clinical Researcher, är ST-läkare i kardiologi på Skånes universitetssjukhus och forskar inom kardiovaskulär medicin och mer specifikt kring varför aterosklerotiska plack (åderförkalkningsplack) tenderar att brista oftare hos personer som har typ 2-diabetes.
Hjärt-kärlsjukdom orsakas vanligen av åderförkalkningsplack i blodkärlens väggar. Efterhand som sjukdomen pågår växer placken, de blir inflammerade och riskerar så småningom att brista, vilket kan leda till en blodpropp. Diabetes innebär en ökad risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar och personer med typ 2-diabetes har fler så kallade sårbara plack som lättare brister.

– Allt fler människor i världen får diabetes och diabetiker löper ökad risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. Det finns flera teorier kring varför det är så, men vi har kunnat visa att det delvis beror på att diabetiker har sämre förmåga till regeneration och att läka skador i kärlväggarna.

Målet med vår forskning är att identifiera mekanismerna bakom nedsatta förmågan till vävnadsreparation och regenerering i aterosklerotiska plack från patienter med typ 2-diabetes.

Andreas Edsfeldt kombinerar ny sekvenserings- och omics-analyser på humana plackprover från en av de största aterosklerotiska biobankerna i världen med unika in vitro-studier för att karakterisera och efterlikna den mänskliga aterosklerotiska sjukdomen. Genom att göra det hoppas han att identifiera nya terapeutiska mål och markörer för att förhindra aterosklerotiska komplikationer hos personer med typ 2-diabetes.

– Att vara en del av den unika och kreativa miljön skapad av WCMM, med stora möjligheter för tvärvetenskapliga samarbeten, kommer att ha stor inverkan för projektet och även för min personliga utveckling som forskare.