Dagens alternativ för att mäta stråldoser med så kallade dosimetrar är oftast dyra och komplicerade. I Sverige är tillgången till dosimetrar centraliserad eller hanteras av privata företag, vilket gör det dyrt att tillhandahålla individuella dosimetrar. Att hushållssalt (natriumklorid) är känsligt för joniserande strålning och kan användas för att uppskatta stråldoser vet man sedan tidigare.
– Vanligt hushållssalt är billigt och erbjuder ett enkelt och tillgängligt komplement för att snabbt mäta stråldoser på individer eller i en omgivning. Särskilt användbar kan metoden vara i länder med begränsad tillgång till de dyra kommersiella alternativen, och även i Sverige kan den fungera som ett mer tillgängligt komplement, säger Lovisa Waldner, sjukhusfysiker och doktorand knuten till forskargruppen medicinsk strålningsfysik vid institutionen för translationell medicin, Lunds universitet.
Kan förenkla och förbättra strålskyddet
All exponering av joniserande strålning ökar risken för framtida hälsoproblem, till exempel cancer. För yrkesverksamma med joniserande strålning på till exempel sjukhus och inom kärnkraftsindustrin finns därför behov av strålskydd och stråldosmätningar för att undvika negativa hälsoeffekter. För att kontrollera att individernas exponering håller sig inom lagstadgade dosgränser övervakas all personal som arbetar med strålning med dosimetrar. Lovisa Waldner menar att vi ständigt behöver kunna uppskatta stråldoser på bättre och effektivare sätt utöver de kommersiella alternativ som finns i dag.
– Oavsett om det handlar om människor som blivit exponerade för joniserande strålning vid en olycka med radioaktiva ämnen eller för att mäta stråldoser på ett sjukhus skulle vår metod på sikt kunna förbättra strålskyddet, och strålningsmiljön skulle bli säkrare för både personal och patienter.
Mäter innan en bestrålning inträffar
Lovisa Waldner använde sig av metoden optisk stimulerad luminiscens (OSL) för att testa och mäta stråldoser. Mättekniken optisk stimulerad luminiscens innebär att ta hjälp av blått ljus från lysdioder för att bestämma stråldosen, och har tidigare använts för tillämpningar inom retrospektiv dosimetri där stråldoser uppskattas efter en bestrålning. I avhandlingen har saltpellets fokuserat på att mäta prospektiva, eller planerade, exponeringar. Vid prospektiva mätningar placeras dosimetern ut i förväg, innan strålningsexponeringen, på en plats eller en person där man vill uppskatta en stråldos.
När forskarna mäter stråldoser vill de ha samma respons vid varje mätning oavsett energier, och för att minska osäkerheten vid avläsning kalibrerades varje saltpellet individuellt med ett optimerat utläsningsprotokoll. Dock finns just nu ett begränsat antal avläsningsenheter, menar Lovisa Waldner.
– Så länge saltet har förberetts innan exponeringen visas goda dosimetriska egenskaper för saltpelletter. Vi kunde även se att signalen i saltet vi testade var stabil och behölls över tid, i minst en månad. Pelletternas egenskaper visar sig ha goda förutsättningar för att genomföra långa och kontinuerliga mätningar eller mätningar med fördröjning mellan bestrålning och utläsning av signalen, även vid mycket låga stråldoser, säger Lovisa Waldner.
