Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Kontrollexperimentet som ändrade ett helt forskningsfält

Magdalena Götz. foto.
Magdalena Götz, professor vid Ludwig Maximiliamuniversitetet i München, höll Segerfalkföreläsningen 2021. Foto: Privat.

Magdalena Götz, professor vid Ludwig Maximiliamuniversitetet i Munich, höll 2021 års prestigefulla Segerfalkföreläsning. Den upptäckt hon gjorde som ung forskare blev början på ett nytt forskningsfält.

Magdalena Götz höll precis på att starta upp sitt labb och var i färd med att genomföra ett kontrollexperiment. Vad hon såg var oväntat. Men i stället för att ignorera resultatet valde hon att följa upp vad som pekade på att fullvuxna så kallade radiala gliaceller kunde generera nya nervceller.

Magdalena Götz kallar det ”serendipity” – ödets lyckokast.

– Jag ville egentligen ta reda på i vilka celler en specifik transkriptionsfaktor (se faktaruta) uttrycks, men det jag såg fick mig att tro att det kanske var så att gliacellerna, under det att hjärnan utvecklas, kan generera nya nervceller, förklarar Magdalena Götz. Det som följde kom att förändra forskarvärldens syn på dessa celler.

 

Transkriptionsfaktorer – ratten som styr generna

”Vi har samma gener överallt i kroppens celler, ändå uttrycks en viss typ av proteiner i hjärnan, medan andra prorteiner uttrycks i levern. Detta är möjligt tack vare transkriptionsfaktorer som reglerar hur gener översätts på olika ställen i kroppen. De fungerar som en ratt som styr den utvecklingen.” Magdalena Götz

Hon berättar att upptäckten inte direkt välkomnades med öppna armar av alla i fältet.

– Det var omvälvande. Flera menade att detta inte kan stämma. Men så här i efterskott spelar det inte så stor roll, konceptet vi utvecklade visade sig korrekt, konstaterar Magdalena Götz idag.

Men just då, när hon fick försvara sig och sin upptäckt, var det frustrerande. – När man gör en upptäckt av det måttet ställs man inför en massa frågor som folk menar att du ska kunna besvara. Vi hade ju sett att de radiala gliacellerna är stamceller, de delar sig och genererar nervceller. Men exakt hur processen gick till visste vi inte.

Vi hörs över zoom inför att hon ska hålla den prestigefulla Segerfalkföreläsningen. Det visade sig att de där radiala gliacellerna har en stor betydelse för utvecklingen av hjärnans celler under fosterutvecklingen, men att dessa celler sedan försvinner nästan helt från den vuxna hjärnan. Därmed försvinner tyvärr också möjligheten att bilda nya nervceller som kan ersätta andra som går förlorade vid skada eller av sjukdom.

Upptäckten att det under hjärnans utveckling finns gliaceller som kan generera nervceller, ledde vidare till att Magdalena Götz upptäckte att det också var möjligt att i en vuxen hjärna går att programmera om cellerna, med hjälp av rätt transkriptionsfaktorer. Något som i början också var omdiskuterat, men som kom att starta ett helt nytt forskningsfält kring hur man med hjälp av direkt omprogrammering ska kunna ersätta förlorade nervceller.

– Om det bara varit vi som fortsatt hävda detta hade det inte känts lika bra. Men även andra plockade upp spåret. Det positiva med konkurrens inom forskningen, trots att det kan upplevas jobbigt, är att det hjälper dig att visa om du har rätt.

Mycket har hänt i forskningen kring gliacellerna sedan det där kontrollexperimentet. I Magdalena Götz forskargrupp fokuserar man på att kartlägga nyckelmekanismerna bakom neurogenes, den process genom vilken neuroner nybildas, både under fosterstadiet men också i den vuxna hjärnan. Genom att studera nybildning av nervceller vill forskargruppen se om mekanismerna för hur detta går till kan ge ledtrådar för hur man kan ersätta förlorade hjärnceller.

Ett sätt som Magdalena Götz varit pionjär inom är reprogrammering till nervceller celler och hon ser fram emot vad tekniken kan leda till:

– Tillvägagångssättet kan också användas inom andra områden än vid hjärnans sjukdomar. Det är många tillstånd där celler dör och inte kan ersättas, som vid hjärtinfarkt då hjärtats muskelceller dör och inte ersätts då det inte finns några stamceller i hjärtat. Men det finns vackra data som visar att det går att konvertera de celler som bildar ärr i hjärtat till nya muskelceller. Det här kan på sikt leda till en form av behandling.

Reparera hjärnan med stamceller

I Lund har stamcellsforskarna utvecklat en metod för att få stamceller att utvecklas till dopaminproducerande nervceller, som kan transplanteras till hjärnan hos patienter med för låga nivåer av signalämnet dopamin. Malin Parmar berättar mer om detta i ett poddavsnitt från Vetenskap & hälsa; länk till poddavsnittet "Reparera hjärnan"

Fortfarande återstår en del hinder som behöver klaras av.

– När det gäller hjärnan behöver vi bättre förståelse för hur nervcellerna är sammankopplade med varandra. Anders Björklunds och Malin Parmars forskning (se ovan) har betytt mycket vad gäller transplantation av nervceller i hjärnan. Nu behöver vi försäkra oss om att det de visat gäller för transplanterade nervceller även fungerar vid omprogrammering av celler.

2022 års Segerfalkföreläsning och Neuroscience Day

Årets Segerfalkföreläsning hålls av Eero Castrén vid Neuroscience Day den 5 maj 2022.

Eero Castrén, akademiprofessor och forskningsdirektör vid Centrum för neurovetenskap, Helsingfors universitet