Logopedutbildningen i Lund var den andra i ordningen att starta i Sverige och uppskattningsvis har runt 800 studenter utbildats under de år som gått. Birgitta Sahlén var logopedstudent under de första åren och också den första som skrev avhandling inom ämnet vid Lunds universitet. Idag är hon fortsatt aktiv inom både utbildningen och forskningen.

– Jag var intresserad av barn med språkstörning och hur de bearbetar och förstår språk. Min avhandling kom att handla om den första kullen språkförskolebarn. På den här tiden låg fokus på barnens tal, hur de uttalade olika språkljud, inte på språkförståelsen. Idag vet vi att tidig språkförståelse och intresse för att kommunicera med andra är viktigare än vi vilken tidpunkt de börjar prata, säger Birgitta Sahlén.

Logopedin är ett brett och tvärvetenskapligt ämne som även inbegriper medicin, psykologi, lingvistik och fonetik. En viktig milstolpe var när professionen fick legitimation 1984. Men hur har utbildningen förändrats sedan starten?

– I början var utbildningen helt integrerad med kliniken och vi delade såväl lokal som personal. Alla lärare var anställda som logopeder inom regionen och timarvoderades för undervisningen. Idag är så gott som alla lärare disputerade och forskande. Självklart har vi en större mångfald av studenter, större krav på högskolepedagogisk utveckling, internationalisering, digitalisering och inte minst formalisering – av allt! Mycket är bra, men det medför också betydligt mer administration för lärarna, berättar Kristina Hansson.

Det är vanligt att de som utbildas sedan arbetar på logopedmottagningar eller i skolan, men många har också gått vidare till akademin och forskar. Vi ser kommunikation och ledarskap som logopediska kärnkompetenser och hoppas att fler logopeder tar ledande roller inom såväl offentliga och privata organisationer i framtiden, säger Birgitta Sahlén.

Utbildningen har berikats av forskningen vid avdelningen, och suget från verksamma logopeder som vill ha svar på frågor har i sin tur drivit fram forskningsfrågor.

– Idag är ämnet mer integrerat. Studenterna får nu från första terminen tidigt praktiska erfarenheter kopplade till logopedin. En viktig milstolpe var när vi blev en avdelning för logopedi, foniatri och audiologi. Det är ju faktiskt inte vattentäta skott mellan dessa ämnen i vardagen. Man kan bara fundera över hur dålig ljudmiljö, hesa lärare, och barns lyssnande och motivation hänger ihop, säger Birgitta Sahlén.

Logopedernas funktion i skolorna har utvidgats och förändrats under de 50 år utbildningen bedrivits. Dagens studenter får därför med sig konkreta exempel på vad de kommer att möta, hur de kan stötta lärare i ledarskap, om språk- och kommunikationsstödjande interaktioner, om turtagning och hur ordförrådet kan stärkas hos barn i klassrummet. Detta är speciellt viktigt när det gäller flerspråkiga barn som inte har svenska som sitt första språk. Det handlar om strävan mot en likvärdig skola och här kan spetskompetensen hos logopeder bidra.

– Vi ser fram emot ett upplägg på utbildningen där vi ännu mera integrerar basämnena psykologi, fonetik, lingvistik och medicinska ämnen i logopedin och studenterna från början får erfarenheter av vad logopeder arbetar med och hur, och därmed är bättre förberedda när de går ut på praktik. När det gäller utövandet av logopedi ser vi fram emot att vi genom forskning får fler evidensbaserade bedömnings- och interventionsinstrument, och ökade möjligheter att genomföra insatser digitalt och på distans, dvs. e-hälsa inom det logopediska området. Det är också viktigt att lägga större fokus på miljön kring personer med kommunikationssvårigheter och att tydligare beakta samhällets hållbarhetsmål, säger Kristina Hansson.