Studien, Physical Activity Is Associated With Lower Long-Term Incidence of Anxiety in a Population-Based, Large-Scale Study, som publicerades i september förra året har fått stort internationellt medialt genomslag, både i samband med publicering av studien och fortsatt än idag. Vad tror du det beror på?

– Sannolikt för att det berör många människor och studien är lätt att relatera till. Sen är det en stor grupp åkare och matchade kontroller, totalt nästan 400 000 personer, som vi följt upp till 21 år, så vetenskapligt är det även en stark studie. Samtidigt får man vara ödmjuk inför tolkningen av datan då vi inte visar ett kausalt samband.

Du är experimentell neuroforskare, hjärnans celler brukar vara ditt fokus, hur kommer det sig att ni publicerat en studie om Vasaloppet?

– Ja, rent vetenskapligt är jag egentligen utanför min "comfort zone”, men det gör det än mer utmanande och roligt! Jag fick idén efter att själv ha stakat ett par gånger mellan Sälen och Mora, varefter jag kontaktade Ulf Hållmarker som varit chefläkare för Vasaloppet och Stefan James, professor i kardiologi vid Uppsala universitet, som redan byggt upp databasen med 200 000 vasaloppsåkare mellan 1989 och 2010.
Samtidigt studerade vi fysisk träning experimentellt i labbet, vilket gjorde det än roligare att försöka få ett translationellt perspektiv på våra frågeställningar.

Studien jämförde cirka 200 000 personer som åkt Vasaloppet mellan åren 1989-2010 med en lika stor grupp ur övriga befolkningen. Jämförelsestudien har utmynnat i flera artiklar, den senaste om skidåkaning och ångest, som bland annat New York Times plockade upp. Tidigare har ni, baserat på samma Vasaloppsmaterial, publicerat en studie om skidåkning, depression och vaskulär demens. Även den studien blev internationellt uppmärksammad.

Berätta hur ni tänkt när ni designat studierna?

– Studierna har i princip samma design och en väldigt enkel frågeställning: Om man har ett aktivt liv och åker Vasaloppet, har man då en lägre risk att drabbas av hjärnans sjukdomar? Att ha åkt Vasaloppet, och framförallt om man har en snabb sluttid har vi använt som en proxy på hur vältränad och aktiv man är. Det är spännande att se hur incidens av olika sjukdomar som drabbar hjärnan påverkas av denna "Vasalopps-faktor" kopplad till fysisk aktivitet.

Är mer på gång, utifrån detta grundmaterial?

– Jepp, more is coming...

Vad tror du det betyder att synas internationellt?

– För att kunna existera som forskare så måste man leverera ”high impact”-studier, vilket ofta är kopplat till vetenskapliga studier i prestigetidskrifter. Här ser man sällan en omedelbar nytta av sin forskning. Inga av våra arbeten om Vasaloppsåkare har publicerats i en sådan tidskrift, men ändå fått ett enormt genomslag. Jag är övertygad som att denna artikel i New York Times inspirerar människor till att röra på sig och därmed en bättre hälsa. Ett härligt exempel på detta är min gamla barndomsväns far som ringde upp mig och var så glad efter att en av våra studier nämnts i media, då det stämde så väl för hans egen hälsa och inspirerade honom att röra sig mer. Onekligen ett värmande samtal.