Från syslöjd till kirurgi

Det är onsdag och klockan närmar sig fem på operationsavdelningen vid Helsingborgs lasarett. Även om det är sent på dagen är det full aktivitet med vårdpersonal i blåa operationskläder och ljusblå engångsmössor, som förbereder nästa ingrepp. I en av salarna har en äldre man precis blivit sövd och är redo för operation. Han har en blödande tumör i magsäcken och måste opereras akut. Gabriel Börner, överläkare på kirurgkliniken, byter några ord med jourhavande som på väg in i operationssalen och erbjuder sin hjälp om det skulle visa sig bli ett komplicerat ingrepp.  

Jag gillade syslöjd i skolan och har alltid själv tyckt om att sy om gamla kläder. Utifrån det, fick jag en idé i huvudet hur en “symaskin för bindväv” skulle kunna se ut. 

Från flipperentusiast till kirurg

Gabriel Börner har varit kirurg i Helsingborg i över 20 år. Men även om hans mamma var kärlkirurg, var det inte helt självklart att han själv skulle bli läkare. Under gymnasiet var han mest intresserad av att spela flipperspel. Och att lira i band. Han blev relegerad två gånger på grund av för hög frånvaro och gick ut med dåliga betyg. Att söka till läkarlinjen var det inte tal om. 

– Jag var tvungen att läsa upp betygen på Komvux för att kunna komma in på universitetet. 

Idén till en kirurgisk symaskin

Numera kan Gabriel Börner även titulera sig forskare vid Lunds universitet och uppfinnare. 2009 var han nämligen på en föreläsning som hölls av en kirurgkollega. Den handlade om vikten av att sy ihop såret i bukväggen med små, jämna stygn efter en operation. Trots att resultatet av sårförslutningen är avgörande för risken för komplikationer, har detta moment länge varit underskattat. 

– De flesta kirurger tycker att förslutning är meckigt och tar lång tid. Ofta är man trött efter ett långt ingrepp och vill egentligen bara gå och ta en kopp kaffe.  

Efter föreläsningen började Gabriel Börner fundera på om det inte kunde finnas ett enklare sätt att få till en mer standardiserad söm, oavsett hur trött eller oerfaren kirurgen var. 

– Jag gillade syslöjd i skolan och har alltid själv tyckt om att sy om gamla kläder. Utifrån det, fick jag en idé i huvudet hur en “symaskin för bindväv” skulle kunna se ut. 

Varför sårslutning är viktigt

En viktig regel efter en bukoperation är nämligen att enbart sy ihop fascian - bindväven - och undvika att få med muskler eller fett, eftersom dessa vävnader då riskerar att få sämre blodförsörjning och dö. Komplikationer som att såret spricker eller infektion, innebär längre vårdtid, antibiotikabehandling och ibland en ny operation. En annan komplikation är ärrbråck som kan uppstå om muskler och bindväv inte läkt ihop ordentligt. Syr man ihop på rätt sätt halveras dock risken för dessa följder.  

– Komplikationerna kan framstå som triviala, men de kan få mycket stora konsekvenser. Patienter som opereras med öppen kirurgi är ofta sköra och i nedsatt allmäntillstånd, vilket gör en säker bukförslutning särskilt viktig. Vi opererar många cancerpatienter, och om de drabbas av komplikationer efter operationen kan det till exempel fördröja tilläggsbehandling i form av cellgifter.   

Från skiss till prototyp

För att kunna utveckla sin idé med symaskinen tog Gabriel Börner kontakt med instrumentteknikern Mats Christensson och över en fika på sjukhuset, skissade han upp sin idé på en servett.  

– När Mats sedan kom med prototypen blev jag otroligt överraskad över att den såg ut precis som jag hade försökt rita upp!  

Men det skulle ta åtta år och ett trettiotal prototyper till innan forskarteamet hade en fungerande lösning. Det blev mycket testande. Och många motgångar. Men även om det tagit lång tid tycker Gabriel Börner att han hela tiden haft folk omkring sig som sett potentialen och varit intresserade av hans medicinska innovation. Så småningom visade de första studierna att den mekaniska “symaskinssömmen” både gick snabbare och gav bättre precision än manuell förslutning av sårytorna. Och var billigare i längden. Det gav mersmak och blev starten på ett avhandlingsarbete vid Lunds universitet.  

– För mig har det varit viktigt att undvika djurförsök. Men vi har många jägare på kliniken och därför har vi kunnat genomföra studier på älgfascia. Det har varit väldigt värdefullt för mig. Senare, när det var dags för kliniska studier, har kirurger på Helsingborgs lasarett använt och utvärderat resultatet av symaskinen som fick namnet SutureTOOL. 

Från motgångar till stöd och framsteg

En av utmaningarna har varit att hitta investerare som tror på att utveckla verktyget för marknaden. Det första avtalet som Gabriel Börner skrev med en investerare, visade sig ha helt omöjliga förutsättningar.  

– Alltså, det avtalet var… kom och hjälp mig. Vi hade så olika förväntningar på varandra. De trodde att vi var mycket längre än vi var, och vi hade ju knappt tagit på oss strumporna. 

Stor hjälp har Gabriel Börner haft av LU-innovation som fungerat som rådgivare och varit delaktig i att förvandla hans innovation till ett patent och ett internationellt bolag. Gabriel Börners råd är att inte berätta om sin produkt till för många i början och vara nogrann med att skriva sekretessavtal. Han menar att om man engagerar vänner och bekanta tidigt har man i praktiken redan “sålt ut” delar av bolaget, vilket kan bli väldigt komplicerat senare när investerare kommer in. Arbeta istället med att tydligt definiera vem kunden är, vem som kan betala och hur marknaden ser ut. Då finns ett bra underlag när man tar kontakt med innovationssystem.

– Jag underskattade både hur mycket det kostar att ta fram en sådan här produkt och den tid det tar. Ibland säger man att det tar 10 år och 100 miljoner att utveckla en ny medicinsk innovation. För mig blev det 17 år. Det är viktigt att prata med sin partner om vad det innebär i vardagen. Det kan vara väldigt krävande och nästan beroendeframkallande att driva ett sådant projekt och i mitt fall tog mitt äktenskap mycket stryk.  

Men trots att perspektivet är långt och att trösklarna längs vägen är många, är inga hinder omöjliga, menar Gabriel Börner. Det handlar ofta om pengar eller att hitta en smartare ingenjör som kan lösa problemet. Projektet har också löpt parallellt med nya riktlinjer för bukförslutning med sicksackstygn. Samtidigt har utvecklingen av andra kirurgiska instrument, bland annat för titthålskirurgi, förändrat operationslandskapet. Gabriel Börner förstår inte riktigt själv hur det gick till, men uppfinningen ligger helt rätt i tiden. Idag har bolaget ett 20-tal distributörer i världen. Nyligen blev produkten godkänd enligt EU:s säkerhetsregler för försäljning och håller på att implementeras i EU och i USA. I år tilldelades Suturion Medtech4health årliga innovationspris.  

– De här 17 åren har varit jättekul. Nästan alltid. Även om det finns perioder när man inte riktigt orkar bygger man också upp ett enormt nätverk, både nationellt och internationellt. Det blir en slags livsstil och passion.   

Framtida planer

Framöver har Gabriel Börner flera forskningsprojekt som han vill driva. Bland annat en studie för att se om operationssjuksköterskor skulle kunna lära sig att försluta operationssår lika bra som en kirurg, vilket inte skulle förvåna honom. Han planerar även att göra en kvalitativ studie, för att undersöka varför så många kirurger fortfarande inte suturerar i enlighet med de nya riktlinjerna.