– Det känns väldigt roligt att få ta emot det här anslaget för att driva ett så kliniskt meningsfullt projekt för en stor och utsatt patientgrupp. Det har varit en lång resa, och det här är i allra högsta grad en laginsats tillsammans med våra medsökande i USA, hela BioFINDER-gruppen och inte minst mina forskarkollegor Niklas Mattsson-Carlgren och Erik Stomrud, säger Sebastian Palmqvist, universitetslektor och docent i klinisk minnesforskning.
Projektet leds av huvudansvarig forskare Sebastian Palmqvist vid Lunds universitet och genomförs i samarbete med tre amerikanska universitet – Washington University i St Louis, University of Pennsylvania och University of Alabama – under fem år. Projektet omfattar kohorter i Sverige och USA. Anslaget är det största anslag från en amerikansk finansiär som Lunds universitet hittills har erhållit i konkurrens.
– Att ett NIH-anslag av den här digniteten leds från Lunds universitet är ett starkt internationellt erkännande av Sebastian Palmqvist och kollegor inom vår alzheimerforskning. Särskilt glädjande är att det visar hur samarbeten över landsgränser också omsätts i konkret patientnytta. Utvecklingen av ett nytt blodbaserat kliniskt test kan göra verklig skillnad för både patienter och hälso- och sjukvården, säger Erik Renström, rektor vid Lunds universitet.
Tidigare forskning
Forskningen om biomarkörer för Alzheimers sjukdom har utvecklats från analyser av ryggvätska och PET-kameraundersökningar till blodbaserad diagnostik som under de senaste åren fått en allt större betydelse. Den blodbaserade diagnostiken som idag används runtom på kliniker i världen är baserad på biomarkören p-tau217 som kan påvisa alzheimerförändringar i hjärnan många år innan symtomen märks. Det är en styrka vid tidig diagnostik, men innebär också en utmaning eftersom patientens aktuella symtom kan ha en annan orsak.
– Det som fältet har saknat är ett blodprov som speglar det steg i sjukdomen som är kopplat till själva symtomen. P-tau217 stiger redan när de första förändringarna uppstår i hjärnan, ofta 10–20 år innan minnet påverkas. Det är en styrka, men det betyder också att ett positivt prov inte säger om det verkligen är Alzheimer som ligger bakom patientens besvär. MTBR-tau243 speglar i stället de tau-nystan som byggs upp i hjärnan i takt med att symtomen kommer. Är det provet positivt vet vi att sjukdomen har kommit så långt att den kan förklara symtomen. Markören har vi tagit fram tillsammans med Washington University i USA, och det är den vi nu ska validera kliniskt, säger Sebastian Palmqvist.
Nytt test ska kunna ge besked om sjukdomsprognos
Projektet ska också undersöka hur väl blodproverna kan förutsäga sjukdomens utveckling. Genom att kombinera p-tau217 och MTBR-tau243 och följa förändringar över tid är målet att bättre kunna skilja personer som förblir stabila från dem som riskerar att försämras snabbare. Upprepade blodprov kan också ge säkrare prognoser när en enskild mätning inte ger ett tydligt svar.
– Vår hypotes är att proven i många fall inte kommer att vara helt tydliga, utan kanske snarare visar att här har du ett gränsvärdesprov. Vi måste följa upp om ett eller två år och se vad som har hänt med provet till dess och då vet vi mer och kan säga mer om vad som kommer att hända framöver. Vi kommer därför också att ha longitudinella mätningar med de här två blodproverna tillsammans.
Det slutliga målet med det femåriga projektet är att föra in Alzheimers sjukdom i ett ramverk likt det som redan används för många cancersjukdomar. Där nöjer man sig inte med att konstatera vilken cancersjukdom en patient har, utan bedömer också i vilket stadium sjukdomen befinner sig.
– Man stadieindelar alltid sjukdomen: allt ifrån att man bara har lite cellförändringar, till en stor tumör, eller till och med metastaser spridda i kroppen.
En motsvarande stadieindelning av Alzheimers sjukdom skulle kunna fylla två viktiga funktioner: att ge patienten en prognos och att ligga till grund för valet av behandling.
– Även om projektet inte kommer att studera behandlingseffekter är den här stadieindelningen helt avgörande dels för att ge en prognos för patienten, dels för att bestämma rätt typ av behandling.
Den forskning som redovisas i detta pressmeddelande har fått stöd från National Institute on Aging vid National Institutes of Health genom anslag U01AG102864. Innehållet är helt och hållet författarnas ansvar och representerar inte nödvändigtvis National Institutes of Healths officiella ståndpunkt.