Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Tankesmedja vill bidra till att lösa vårdkrisen

Jan Nilsson, professor i experimentell kardiovaskulär forskning vid Lunds universitet och ordförande i den nya tankesmedjan Vård och Vetenskap.
Jan Nilsson, professor i experimentell kardiovaskulär forskning vid Lunds universitet och ordförande i den nya tankesmedjan Vård och Vetenskap.

Den svenska vården levererar goda resultat men ändå hör vi dagligen om vårdkrisen och dess konsekvenser. Nu har företrädare från akademi och hälso- och sjukvård tröttnat på kriserna och startat tankesmedjan Vård och Vetenskap med målet att bidra till lösningar och sprida goda idéer.
– Vi vill skapa en bättre hälso- och sjukvård genom att stärka relationen mellan vård och vetenskap, säger Jan Nilsson, professor i experimentell kardiovaskulär forskning vid Lunds universitet och ordförande i tankesmedjan.

Den verkar inte ha någon ände, den där vårdkrisen som många upplever och som det rapporteras om i medierna dagligen. Allt ifrån platsbrist, personalbrist och bekymmer kring hur vården ska möta en allt större åldrande befolkning skapar rubriker. Men det finns hopp om att förbättra situationen, menar professor Jan Nilsson, ordförande för den nystartade Tankesmedjan Vård och Vetenskap.

– Alla har varit överens om att det finns problem i vården, men det har tidigare saknats initiativ för hur hälso- och sjukvård ska göra för att lyckas omsätta forskning och på så sätt utveckla den egna verksamheten. Det vill vi ändra på och opinionsbilda för, säger Jan Nilsson.

Bakgrunden till att tankesmedjan startar är åtgärdsprogrammet Kunskapslösningen, med 17 förslag för en bättre hälso- och sjukvård som Kungl. Vetenskapsakademien och Svenska Läkaresällskapet tagit fram. Det innehåller bland annat förslag på hur man ska kunna integrera forskningen ännu mer i vården, så att kunskapen ökar och så att det skapas sätt för vården att utveckla sig själv. Målet är att universitetssjukvården ska vara ett nav för kunskapsutvecklingen inom den samlade hälso- och sjukvården i landet.
– I arbetet med att ta fram åtgärdsprogrammet var det många olika experter både från regionerna, universitetssjukhusen, forskningsfinansiärer och från sjukvårdens professioner involverade.
Men det behövs opinionsbildning för att omsätta idéerna på riktigt, menar Jan Nilsson. Representanter från tankesmedjan har därför träffat riksdagspolitiker och haft kontakt med flera av de utredningar som nu pågår och som rör hälso- och sjukvårdens framtid.

–Vården är en av de verksamheter som kostar mest pengar i landet och som rymmer den högst utbildade arbetskåren. Ändå missar vi möjligheterna att utveckla vår verksamhet.

Orsaken, menar Jan Nilsson, stavas administrations- och återrapporteringsbörda.

– Idag ägnar personal inom vården mer tid åt rapportering och styrsystem än åt att utveckla verksamheterna. Det menar jag är den viktigaste orsaken till att vårdpersonal lämnar, vilket i sin tur leder till den vårdkris vi ser idag.

Här behöver sjukvården ett stärkt forsknings- och utvecklingsuppdrag – något som på sikt skulle leda till en bättre arbetsmiljö och gagna forskningen, enligt Jan Nilsson.

– Det måste till en ny kultur inom vården där vi använder forskning för att utveckla verksamheten på ett sätt som bättre möter patienternas och samhällets behov. För detta behöver vi ett tydligt uppdrag och resurser från våra politiker.

Varför behövs en tankesmedja?
–Ibland kan det vara svårt att komma med idéer och krav som ifrågasätter de verksamheter man själv jobbar med. En tankesmedja är oberoende, och det gör det möjligt att föra fram idéer som kan påverka den verksamhet man är del av. Det här är något vi inom vården måste göra tillsammans med forskare från akademin.

Vill du engagera dig? Mer information om tankesmedjan och deras arbete hittar du här: Tankesmedjan Vård och Vetenskap

Tove Smeds

Röster om tankesmedjan

Kristina Åkesson, prodekanus vid Medicinska fakulteten, professor i ortopedi Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Kristina Åkesson, prodekanus vid Medicinska fakulteten, professor i ortopedi Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.

– Som medicinsk fakultet ser vi det som helt avgörande för framtiden att forskningsresultat snabbt kan omsättas i verksamheten men också att de snabbt får genomslag i våra utbildningar så att vi kan bidra med rätt kompetens till sjukvården. Tankesmedjan är därför ett viktigt initiativ för att tillvarata och sprida goda idéer och samla positiv kraft.

Ingemar Petersson, forskningschef vid Skånes universitetssjukhus, adj. professor i försäkringsmedicin, Lunds universitet.
Ingemar Petersson, forskningschef vid Skånes universitetssjukhus, adj. professor i försäkringsmedicin, Lunds universitet.

– Från universitetssjukvårdens sida ser vi detta initiativ för att lyfta fram det arbetssätt som är naturligt för oss som är kliniska forskare. Det länkar också väl till den nya nationella kunskapsstyrningen som nu med full kraft implementeras också regionalt och lokalt och som har den medicinska evidensen som bas.

Hannie Lundgren, forskningschef i Region Skåne.
Hannie Lundgren, forskningschef i Region Skåne.

– I en tid då vi i medierna får till oss mycket negativt om hälso- och sjukvården är det viktigt att vi i samhällsdebatten även får tillgång till de positiva exemplen. Det är viktigt att professionernas och forskarnas kompetens och erfarenhet används för att utveckla framtidens hälso- och sjukvård.

Ingalill Rahm Hallberg, professor emerita vid Hälsofrämjande komplexa interventioner, Lunds universitet.
Ingalill Rahm Hallberg, professor emerita vid Hälsofrämjande komplexa interventioner, Lunds universitet.

– I takt med samhällsförändringar, ny kunskap etc ställs vården kontinuerligt inför nya utmaningar, man kan kalla det kriser om man vill. Kunskapen om förändringar och behov av ny kunskap och utveckling finns hos dem som verkar ”på golvet”. Idag verkar glappet mellan dem där kunskap och medvetenhet om förändringsbehov genereras och dem som fattar beslut om vården större än någonsin. Jag hoppas att tankesmedjan ska bidra till att återställa relationen mellan kunskap/kompetens respektive ansvar/makt ska förbättras till förmån för vården till befolkningen och personalens arbetstillfredsställelse.